Efter den första morgonrundan med Peppar som idag även bestod av två korta spår och därefter en god frukost tyckte vi att vi behövde röra på oss lite igen, så vi traskade iväg upp till Walderalm. Det var skönt att röra på sig lite och Peppar är naturligtvis alltid pigg på alla aktiviteter 💗

Eftersom Peppar överraskade mig så den 22. oktober med att göra en så fin lydnad, tänkte jag att då försöker vi väl  i nästa klass. Vi har verkligen inte haft några problem, så varför inte?

I dag  ordnade retrieverklubben med prov och jag hade anmält till BGH 1. I morse gjorde vi en ordentlig runda med cykeln så att Peppar fick göra av sig med den värsta energin. Efter frukosten körde vi till Telfs där provet ägde rum. Regnet öste ner och det var rätt så kallt. Peppar försvann i en egen liten värld där det visst inte fanns någon plats för mig straxt innan det var vår tur. Vi fick börja med platsliggningen och här höll han i alla fall ihop. När det sedan var vår tur för lydnaden var allt annat viktigare. Jag märkte naturligtvis att det inte var vår dag och jag avbröt det hela, fortsatte emellertid programmet och såg det hela som en bra träning. I slutet av programmet fick jag äntligen kontakt med honom och vi avslutade det hela med en bra känsla.

Det känns naturligtvis lite snopet, eftersom jag alltid har fått honom med mig när vi tränat lydnad. Idag var han inte ens intresserad av godiset. Samtidigt är jag inte besviken eller ledsen. Det är bara att se, att det inte var vår dag och att Peppar fortfarande är väldigt omogen. Nästa gång blir det säkert bättre, även om det nog blir först till våren.

De senaste dagarna har jag faktiskt deppat lite, varför har det blivit så här? Peppar har väl alltid varit orolig dvs hållt på att rulla dummyn och även lite hård i munnen, men aldrig att han har bitit hål. Idag har vi helgdag, det är österrikes nationaldag alltså stack vi båda iväg för att träna lite i förmiddags.

När jag tog ut Peppar ur bilen stod en stackars bordercollie där och blev ordentligt utskälld. Jag kunde lugna ner honom och vi gick in i skogen. En tjej med en blyg Goldenflicka kom emot oss och jag hejade på henne eftersom vi känner varandra lite. Peppar satte naturligtvis genast igång med sitt hoppande och skällande. Nu, så här efteråt, kunde jag ju redan ana att det inte kommer att bli så bra. Jag fortsatte iaf med Peppar och han gick faktiskt riktigt fint fot. Jag la ut dummysar på olika ställen och däremellan var det fot som gällde. Efter ett tag började jag skicka Peppar till de olika dummysarna. Redan första dummyn bet han hål på. Jag skickade iväg mot en annan dummy, stoppade honom och skickade till det andra området. Även denna dummyn bet han hål på. Det händer alltid under de sista två meterna fram till mig. Alltså har det ingen betydelse om övningen är svår eller inte. Jag skickade honom ytterligare till närsöksområdet. Här förblev dummyn hel. Skickade honom till en annan dummy som också blev knäckt. Den sista dummyn hämtade jag själv. Jag blev helt enkelt för ledsen över alltihop. Peppar fick en dummy som han fick bära på när vi gick till bilen. Han fick även posera för några bilder.

Nu lägger jag all dummyträning åt sidan förutom min träning med Barbara. Först hade jag tänkt att slopa det helt och hållet, men Barbara ser jag lite som ett litet räddande stråhalm. Peppar är en mycket bra arbetshund och han förtjänar inte att jag ständigt är missnöjd med honom som jag är ofta blir på dummyträningen. Jag tror att jag ska försöka bygga upp vårat samarbete genom att träna lydnad och ha kul där. Ja, det blir väl sällan som man tänkt sig. Just nu är jag väldigt besviken, men tiden läker alla sår.

.

I söndags eftermiddag ordnade Retrieverklubben träning i Wildmoos vid Seefeld. Jag hade inte anmält mig, men eftersom jag gärna ville vara med och känna på atmosfären tillsammans med Peppar körde vi dit. Väl där frågade jag Bernhard om vi fick vara med ett tag ändå i nybörjargruppen. Det gick bra.

Peppar var som vanligt. Taggad till max 😦  De andra i gruppen var ju alla bara runt året, men var så lugna och fina så. Det var tre labbar, en golden och så Peppar. Vi började med väldigt många övningar basics, steadyness. Gå fot runt i gruppen, sitta kvar, sitta kvar när dummys kastades osv. Bortsett från att Peppar stack ifån mig när vi skulle gå utan koppel runtom gruppen,  och att han inte alls visste vad fot betyder, varvade han i alla fall ner rätt så bra.

Sen fick vi gå och lägga ut två dummys, en framför oss och en bakom oss. De andra fick göra det två och två, men tränaren tyckte det var bäst för Peppar om han var ensam. Eftersom Peppar var otroligt fixerad på dummyn framför oss fick han hämta den som låg bakom. Naturligtvis var han tvungen att knalla och naturligtvis även att ta några ärevarv med dummyn innan han kom tillbaka till mig. Suck!! Dummyn som låg framför oss som han fick hämta sedan gick bättre.

Nästa övning var ett närsök. Peppar älskar detta och söker otroligt fint, så även idag, men det var för mycket för honom och han knäckte en dummy! Alltså va fan! Jag blir så less på det hela och ångrar att vi åkte dit, ångrade att vi stannade så länge eftersom jag märkte att han egentligen hade nog. Är förtvivlad över att jag inte får någon reda på honom. Allt känns liksom bara bedrövligt och jag känner mig som en urusel hundförare!

Bilden är från förra året

I fredags eftermiddag, dvs dagen före lydnadsprovet, körde vi iväg till Lottensee för att träna med Barbara. Peppar blev nästan hysterisk när jag lät honom hoppa ur bilen och han såg var vi var någonstans. Han fick kissa och när jag sedan inte fick tyst på honom fick han hoppa in i bilen igen och där fick han sitta tills Barbara kom. Vi pratade lite med varandra och sen erbjöd sig Barbara att vi skulle byta hundar tills Peppar lugnat ner sig lite. När Barbara tar över uppför sig Peppar naturligtvis rätt så bra. Det är ofta skönt att kunna lämna över honom ett tag samtidigt som om det är lite frustrerande att se att allt fungerar så mycket bättre med andra.

Vi började iaf med att lägga ut fyra dummys i tre olika områden. Det var väldigt långa avstånd. När vi var klara så fick jag tillbaka Peppar och jag skulle skicka honom till det första området. Nu var han så fixerad till just det området så jag gjorde helt om och skickade till det andra området. Det var säkert mer än 200m dit, men han stack iväg som en pil, hittade dummyn med en gång och tillbaka igen lika snabbt. Härligt jobbat! Vi turades om att skicka. Jag måste se till att jag skickar snabbt och inte krånglar för mycket med honom, då håller han ihop och det blir inget trams. När vi hämtat in allt så gjorde vi lite dirigeringar. Vi ställde upp 5 dummys som ett W och gick in i området och dirigerade till en dummy, gick tillbaka när hunden hämtat dummyn och ställde upp den igen och så skickade vi till en annan dummy. Två gånger skickade jag Peppar och sedan var det Barbaras tur. Så turades vi om några gånger. Även här jobbade Peppar jättebra 🙂

Idag var jag väldigt nöjd med Peppar. Det är klart att tramset i börjar är helt onödigt, men samtidigt får jag absolut inte glömma hur det var för ett år sedan …

Ja, vi klarade av vårat första prov tillsammans. Det gick ju nästan över förväntan. Peppar var med mig hela tiden och visade ett mycket fint lydnadsprogram. I det muntliga omdömet fick vi bara höra ”mycket bra” och ”excellent”. Så roligt 🙂

I dag har vi gjort en härlig vandring. Inte alls långt härifrån. Vi valde att gå till Alpensöhnehütte i Halltal och sen vidare mot Hinterhorneralm, men inte ända fram utan gå neråt igen ungefär i mitten. En härlig vandring i ett underbart höstväder med fin utsikt över Inndalen.

Nu har jag äntligen fått ett datum till Peppars och mitt första prov tillsammans. Det är så spännande och det känns redan lite pirrigt i magen samtidigt som det känns väldigt bra. Själva lydnadsdelen är jag inte osäker på, men den andra delen, som översatt till svenska, kallas för trafikdelen, känns lite mer nervöst. Här prövas hunden hur den uppför sig i allmänhet. Man går tillsammans med flera hundar, i en rad och med möte, en person i en bil stannar och frågar något, en joggare springer förbi och en cyklist som klingar cyklar förbi och man ska binda hunden vid en stolpe och gå utom sikt och under tiden går en annan hund förbi. Hunden ska alltid vara lugn. För Peppar är en del av detta lite jobbigt och han blir stressad, men det blir bättre och bättre dag för dag.

I går kväll åkte vi till träningsplatsen där provet äger rum. Peppar drog igång ordentligt, men det blev snart bättre. Vi gick lite fram och tillbaka så Peppar fick kolla av vart han hamnat någonstans. När det sen var dax att gå in på lydnadsplanen gick han upp i varv lite igen, men även här var det snart okey. Vi fick börja med platsliggningen medans den andra gick lydnadsdelen och han låg kvar bra, lite nos visserligen, men inget som bryr mig för att vara första gången. När det sedan var våran tur så var det fokus nästan hela tiden. Det var en underbar känsla att gå med honom  och känna det där som jag nästan alltid kände tillsammans med Russin när vi gick på lydnadsplanen. Du och jag!!

Då var det dax att göra en runda igen. Vädret i September har verkligen varit fantastiskt. Härligt varma dagar. Vi får hoppas att ett håller i sig ett bra tag till. Idag hade vi egentligen inte planerat något speciellt. Vid frukosten satt vi och pratade om vart vi skulle åka och plötsligt kommer vi på att vi kan åka till ”Große Ahornboden” Området ligger visserligen i Österrike, men för att komma dit måste man köra till Tyskland och sen in i en liten dal tillbaka till Österrike igen. Det låter lite konstigt, men så är det. Vi packade snabbt ihop det vi skulle och så körde vi. Nu var det naturligtvis så att det inte bara var vi som ville dit. Det var otroligt många som ville utnyttja den underbara söndagen och resan drog ut lite på tiden. Det finns naturligtvis många parkeringsplatser att välja på, och vi hittade nog den sista parkeringsplatsen på just den parkeringen vi ville använda. Väl där ändrade vi rätt så snabbt vårat mål eftersom det var så mycket folk över allt. Vi beslutande oss för att ta den lite mer ansträngande rundan upp till Plumsjochhütte. Naturligtvis var det även här mycket folk på väg, men säkert inte så mycket som den omkring Ahornboden. VI fick iaf en underbar dag med mycket sol och vacker utsikt. Just Ahornboden får vi titta på en annan gång.

Här är en länk till Ahornboden

Denna dagen har jag sett fram emot länge. Lite så där med skräckblandad förtjusning. Jag har hört att Hermann Jeske ska vara en väldigt bra tränare och eftersom retrieverklubben nu ordnade med träning dagen efter workingtesten tyckte jag att det vore kanske ett tillfälle för Peppar och mig att för första gången träna i grupp.

Det var sex team i gruppen. Varav två labbar och, förvånande nog, fyra flattar. Vid den första övningen delades vi upp så vi var tre i varje grupp – walk up. När det sen var vår tur var Peppar naturligtvis så uppjagad av de andra fem hundarna som satt och låg så fint, att vi inte ens kunde gå med de andra två. Hermann skickade tillbaka oss och vi fick gå själva med honom efteråt. Vi dvs Hermann fick snabbt lite fason på Peppar och Peppar fick visa att han kan gå lite fot, han sitter kvar när dummys kastas, vi kan gå ifrån dummyn utan att han sticker iväg och när han äntligen fick hämta en dummy kom han även genast tillbaka med den.  Okay, första rundan var över.

Det kändes naturligtvis inget vidare att Peppar drar igång som han gör men det skulle bli ännu värre. Ytterligare en Walk up, nu med alla de andra, men Peppar och jag fick inte vara med vilket kändes skönt. Det sköts och det kastades dummys. När det väl blev våran tur var Peppar så laddad han kastade sig i kopplet skällde och gnällde. Hermann sa till oss att vi skulle gå tillbaka, vilket vi gjorde och när Peppar återigen drog igång var Herrmann genast bakom och Peppar fick sig en ordentlig tillsägelse. Efter det var Peppar from som ett lamm. Vi gick också en liten walk up, men här la vi ut dummisarna antingen Hermann eller jag och Peppar arbetade hur bra som helst.

Den tredje övningen blev ett sök. Den första minidummyn  kastades, vi gick några meter därifrån och skickade hunden. När hunden hittat dummyn gick vi ca 50 meter bort och skickade hunden igen. Här jobbade Peppar otroligt bra och vi fick beröm för ett bra jobb 😍. Jag lämnade över dummisarna som Peppar hittat till Wolfgang. Han skickade iväg sin unga labrador som relativt snabbt hittade sin dummy och gick iväg så han också kunde skicka med längre avstånd. Terrängen var svår, många gropar och sumpigt och vi var även tvungna att gå över en liten bäck. Jag såg att Wolfgang hoppade över bäcken, sen hörde jag något som knakade till och efter det såg jag inget mer av Wolfgang. Han föll så illa att han slet av askillessenan. Det visste vi naturligtvis inte då. En tjej ringde med en gång till räddningen och kort därefter hörde vi helikoptern som kom för att bärga våran Wolfgang. Helikoptern skickade ner en vårdare med lina som gav Wolfgang första hjälpen och förberedde honom för bärgningen. När allt var klart flög de iväg med vår Wolfgang.

Nu var det redan lunch så vi gick till restaurangen och åt och under tiden fick hundarna vila lite i bilen.

Eftermiddagen fortsatte i ett nytt område. Nu var vi bara fyra, för förutom Wolfgang  tyckte en att det blev för mycket för hunden eftersom den hade startat på workingtestet dagen innan. Nu blev det lite dirigering, stoppsignal och störningar. Peppar och jag fick alltid vara ensamma och de andra tre fick göra övningarna tillsammans. Övningarna gjorde Peppar riktigt bra, men man märkte att han var lite tröttare på eftermiddagen.

Hermann Jeskes ord om Peppar var att det är en mycket svår hund. En hund som visserligen arbetar väldigt bra, lyder fint på pipan och tar åt sig korrigeringar, men som är väldigt självständig, egenvillig och som är övertygad om att han vet bäst. Vårt problem är naturligtvis Basics och vårat samarbete dvs vårat förhållande till varandra. Jag måste vara mycket mer konsekvent och strängare för att han verkligen ska fatta vad jag menar och hur jag vill ha det.

Tyvärr har jag inga bilder 😦 Det har varit en helt fantastisk dag, underbart väder, härlig träning även om det delvis var väldigt frustrerande och ansträngande. Nu blir det absolut inga gruppträningar mer förrän Peppar verkligen kan sköta sig. Det känns ju inget vidare när man  inte alls passar in i gruppen. Nu gick det ju bra eftersom det inte var så många. De andra hade naturligtvis också små problem, men i mina ögen var det ingen som ”arbetade” så fint som Peppar gjorde.