Oro

Vid sista besöket i Bolmen vet jag inte riktig vad som gjorde att det gick som det gick.   Russin och jag traskade återigen omkring i skogen. Jag kikade lite efter svamp och därefter gick vi ner till sjön så att Russin fick simma lite och få bort den värsta skiten från alla diken som Russin hittade.  Vi drack en kopp kaffe hos min morbror och Russin som låg under bordet började bli lite orolig och gnydde lite konstigt. När jag reste mig upp märkte jag att Russin hade problem med att resa sig. Hon kom upp, men kurade i hop sig och darrade.  Hon gick några steg och sen blev det lite bättre igen även om vi märkte att hon hade ont. Vi packade ihop och körde tillbaka till Laholm rätt så snabbt. Där fick hon smärtstillande med en gång. Det var så hemskt att se henne. Hon hade så ont och jag var helt förtvivlad. Hon låg helt stilla till klockan två på natten då hörde jag att hon gnällde. Vi bar ner henne så hon fick komma ut och kissa och så fick hon ytterligare smärtstillande. Sen låg hon helt stilla resten av natten. På morgonen var det inte mycket bättre. Hon stog helt ihopkurad och darrade tills hon plötligt tog några steg och sen gick hon rätt så normalt igen. Det blev ytterligare en tablett smärtstillande och så försökte jag förjäves att få tag på en veterinär som kunde ge henne en spruta med smärtstillande eftersom jag tyckte att tabletterna inte hjälpte så mycket. Eftersom Russin nu mådde bättre lät jag det vara. Jag är förtvivlad över att hon ska behöva få så ont. Är det bättre att låta henne få somna in? Ibland blir jag väldigt osäker, men så är hon så pigg och glad igen och då blir det svårt. Ska vi få bestämma så över liv och död? Samtidigt ska hon verkligen inte behöva ha så otroligt ont. Usch, att man ska behöva ha så tunga tankar.

Dagarna rusar iväg ….

och jag hinner inte riktigt med iaf när det gäller bloggandet. Det har visserligen inte hänt något speciellt. Jag  gör en liten resume ändå.

Vi var ju och åkte kälke förra helgen (som jag skrev om) i ett underbart vinterväder. På söndagen blev det töväder igen och all snö här nere hos oss försvann. Eftersom det var helgdag på onsdagen den 8.12. passade jag på att lägga ett spår till Russin som faktiskt gick riktigt bra. Det kändes kul att det blivit lite bättre igen, men vi måste träna mer innan vi kans starta på något prov. Jag hann även med lite dummyträning som i början gick väldigt bra, men sen började Russin att slarva med att springa dit jag visade henne. Hon ville hellre ta en dummy som hon tyckte såg fin ut och här fick jag korrigera henne. Här har vi det väldigt svårt. Russin är så känslig eller vad det nu är. Hon låser sig och vill inte springa någonstans. Många hundar, om jag förstått det rätt, försöker sjäva att bjuda på andra beteende för att nå sin belöning. Det blev naturligtvis så att vi backade lite och jag gjorde det lättare för Russin och då gick det ju bra.

I fredags var vi på terapi igen och eftersom vi inte varit där på 1 1/2 vecka hade många muskler blivit väldigt hårda igen. Vi kör nu en gång i veckan  och så får vi se hur det går.  Annars mår Russin förträffligt och hon är så pigg och glad och springer omkring och är äntligen lite småbusig. Det är en fantastiskt härlig känsla att ha en pigg och glad hund vid sin sida!!!

Jag har drömt och hoppats på att en lite valp skulle flytta in hos oss i januari. Tyvärr kan jag inte övertala min chef som inte låter mig ha två hundar på jobbet. Detta är jätte tråkigt tycker jag. Jag kommer dock  att försöka att övertala chefen här fram emot våren igen. En valp ur just den kullen som jag så gärna velat ha blir det naturligtvis inte då och det gör mig väldigt ledsen eftersom jag tycker att det är en underbar kombination och jag alltid varit så förtjust i tiken, men det dyker kanske upp något som tilltalar mig så småningom.

På lördag och söndagen kom det en hel del snö igen. Vädret var dåligt och vi gjorde just ingenting. Det blev bara flera långpromenader och mycket lek i snön. Härligt tyckte Russin 🙂

Veckans undersökningar

Det känns riktigt, riktigt bra. Russins rygg har enligt röntgen inte blivit sämre och det känns naturligtvis helt underbart, blodproven för hennes sköldkörtel var också bra dvs enligt blodproven har hon ingen sköldkörtelunderfunktion. Allt känns så konstigt. För tillfället behöver jag inte ge henne några tabletter alls och nu känns det som om jag kan planera lite igen. Viktigt är nog att vi fortsätter med fysioterapi, men det är ju helt okey. Russin har blivit mycket roligare och undviker inte heller andra hundar mer. Nu ser vi ljust på framtiden och ser inte tillbaka på allt som hänt och alla feldiagnoser från alla möjliga vetrinärer.

Nu ska vi ut och gå i det fina vädret. Kameran får följa med så vi får se om det blir någon fin bild här lite senare

Träning

I fredags kom det lite snö och nu har vi ett par centimeter här. Det ser iaf lite vintrigt ut och i natt ska det komma lite till.

I förmiddags träffade vi Doris med Siena för en liten träning. Vi hade redan innan sagt att vi inte tränar så länge och så blev det också. Russin tyckte iaf att det var jätte kul och var i mina ögon riktigt duktig, naturligtvis inte perfekt, men med tanke på att vi inte tränat på väldigt länge  så gick det över förväntan. Siena var tyvärr rätt så stökig och olydig. Siena kan vara så duktig, men så ibland glömmer hon allt och gör allt för att retas. Så jobbigt för Doris. Russin är bara så behändig, inget bråk och hon vill (för det mesta) göra  allt jag vill att hon ska göra.

Efter träningen åkte vi hem och Russin blev masserad av mig. Jag kan naturligtvis inte ersätta massagen på terapin, men lite kan jag kanske bidraga till att Russin mår bättre. En sak är också intressant och det är att Russin  ju aldrig har tyckt om att bli klappad och att kela. Nu när jag lägger en dyna på golvet och ropar på Russin, då kommer hon och lägger sig riktigt så att jag kan massera henne och när jag säger att nu tar vi den andra sidan så vänder hon själv. Ofta somnar hon och man märker att hon tycker det är rätt så skönt och mysigt

Jag har tyvärr inte några nya bilder så här kommer en bild från november 2007

Russin 2007

inget speciellt

Nu har återigen en vecka gått. vi har fortfarande ingen snö, men nu i helgen är det sagt att den ska komma.

Vi har nu varit på hundfysioterapi nio gånger och även om inte Russin är så förtjust i att gå dit, så mår hon bra av det. Hon är mycket piggare och gladare och smärtstillande behöver hon för tillfället inte heller. Allt är frid och fröjd så länge vi inte hittar på något speciellt. Vanliga promenader verkar vara bäst. Det som känns otroligt tråkigt nu är att vi helt enkelt inte har råd med en terapi i längden.  Det kostar € 35,00 / behandling och vi har alltså för november betalat € 350,00 dvs drygt SEK 3500,00.  Vi får nog se hur det går om man drar ner på terapin till två gånger i månaden.  Nästa vecka ska vi iaf göra röntgenbilder igen och ta blodprover.

Hade vi haft möjlighet att ha en hund till så hade vi nog haft det inom en snar framtid. Jag förmodar att det för oss alla tre hade varit bäst. Tyvärr får jag bara ha en hund på jobbet och än har jag inte lyckats med att övertala min chef .

Russin mår bättre

I kväll ska vi iväg och massera Russins rygg igen. Det bästa av allt just nu är att Russin är bättre. Hon går på något sätt mjukare och verkar mycket lyckligare. Hon är pigg och glad och det gör mig oxå så otroligt glad. Det är nästan så man kan börja planera lite aktiviteter igen. Än skickar jag henne nog inte i pension 😉

Det är en bit att köra (ca 18 km) två gånger i veckan och vägen är otroligt krokig. Det är nästan så att den ibland slår knut på sig själv. På onsdag kvällarna tar jag motorvägen eftersom det är lättare att köra i mörkret. Snabbare går det inte för det är längre och mer trafik och avgift som ska betalas.