Lydnadsträningen satte igång förra veckan. Det var riktigt kul, men jag märkte att Russin blev trött rätt så snabbt.  Vi tar det rätt så försiktigt, men huvudsaken är att allt går vidare. Det blir tex inga hopp över hinder och belöning med ett bollkast blir det inte heller. Russin tyckte det var roligt iaf. Igår skulle det vara träning igen, men lydnadsplanen stod under vatten eftersom det hade ösregnat precis hela dagen, så tyvärr fick jag ett telefonsamtal om att det hade blivit inställt. Nästa prov är redan den 24 oktober. Just nu känner jag mig egentligen  inte riktigt redo ännu för GH2, men vi får väl se.

I juni i år öppnades en ny hundträningsplats snett över gatan där vi bor. Jag har trott att det bara var för räddningshundar, men igår var jag där och alla är välkomna. Jag har länge varit intresserad av att börja att spåra med Russin och eftersom situationen nu är som den är så vore det kanske ett bra tillfälle. I kväll ska jag dit igen och får då reda på lite mer. Spännande tycker jag.

Vi var även och tränade lite apportering med Doris och Siena i torsdags kväll.  Jätte kul var det och Russin var jätte duktig. Det blev ett väldigt kort träningspass för det började ösregna och jag menar då verkligen ösregna, bara efter tre övningar och då avbröt vi det hela. Doris hade bla lagt ut två dummisar på en kulle för en dirigering, som Russin hämtade så otroligt fint.  Tyvärr så tror jag att det var just den övningen som gjorde att hon haltade lite på fredagen. Det där att springa nerför är nog inte det bästa. Men som sagt, hon var jätte duktig och det är underbart att se hennes glädje över att få jobba lite.

Det är nu länge sedan jag skrev något. Jag har inte riktigt känt för det, men det blir så ibland.

Semestern i Sverige är sedan länge över.  En av höjdpunkterna var naturligtvis Flatmästerskapet som jag var och tittade på. Så kul att se alla dessa duktiga flattar med duktiga förare, men speciellt roligt var det att träffa Malin och Mingla igen och se hur Mingla jobbar. Det var också så roligt att se Russins syster Humla igen och träffa hennes Matte Marie. Duktiga var de också.

Som vanligt är ju semestern ”hemma” i Sverige något alldeles speciellt. Att återse föräldrar och syskon känns så bra och det är så tråkigt att vi inte kan ses lite oftare. Vädret var tyvärr inte det bästa, men några fina dagar fick vi iaf uppleva.

Det som gjort att jag inte haft någon lust att skriva är att Russin varit halt. Redan efter träningen i Montafon ibörjan av juli upptäckte jag att hon haltade, men brydde mig inte så mycket och det gick över. Efter vår vandring i juli (förra blogginlägget) var hältan ordentlig, men jag ”orkade” inte springa till vetrinären igen. Kände att det fick vara nog med vetrinär besök nu. Hältan försvann igen, men så gick vi ju bara tråkiga koppelpromenader. Första träningen i Sverige och så var hältan där. Tänk så mycket jag hade tänkt att träna i Sverige. Nu blev det inte så mycket med det.  Det blev bättre, men bara en lite längre promenad gjorde att hon började halta igen. Nojjiga jag, befarade naturligtvis det värsta. Sen fick Russin svamp i örat och då, när jag besökte vetrinären för det, bad jag dem att att titta på hennes ben. Vänster fram. Ja, hon hade ont i skuldran/armbågen. De menade att det är bättre om jag väntar med röntgen tills vi är tillbaka i Österrike igen och hos en vetrinär som kan följa upp det, men vila ska det vara fram till dess. Tillbaka i Österrike var det vetrinärbesök igen. Röntgenbilder togs och tack och lov såg man ingenting. Inga pålagringar. Jag kände mig 100kg lättare. Fortsatt vila i tio – fjorton dagar. Workingtesten som jag anmält till fick jag slopa. Nu har vi börjat med lite lätt träning igen och jag hoppas verkligen att allt är bra.

Det här med att Russin alltid ”har” något tär otroligt mycket på mej. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt. Russin är en sån underbar hund. Hon är så lättlärd och vill vara till lags jämt. Jag gör så många fel och är ofta så otydlig, men Russin  hon försöker alltid att förstå vad det är jag vill. Det är så trist att behöva lägga så mycket pengar hos en vetrinär när man skulle kunna lägga dem på olika träningar istället. Så mycket lättare och roligare Russin hade haft det då.  Nu hoppas jag så att Russin får vara frisk så att vi kan fortsätta vår träning och ha kul igen.

Några bilder kommer lite senare.

Gross Venediger

Kommer ni inte snart?

På väg till Messeling

Fler bilder finns här

Idag har Birgitta von Schweden namnsdag här i Österrike 🙂
Nu är det varmt minsann, men kvavt. De har sagt att det kan bli upp till 37° idag och kraftiga åskskurar fram på kvällen. Jag hoppas att det inte blir riktigt så varmt, men det är skönt att det inte regnar för en gångs skull. Sommarvädret ska vara slut lagom till helgen för i morgonkväll kommer nästa regnväder.
Annars är det inte mycket som händer. Russin och jag sticker iväg till skogen med jämna mellanrum på kvällarna och tränar lite annars så går vi bara och tänker på att vi snart har semester och att vi äntligen kan åka ”hem” igen. Visserligen bara tre veckor, men iaf det ska bli så kul!
Ha det bra!

Idag har det ösregnat precis hela dagen. Jag menar verkligen ÖS-Regn, men har man hund måste man ju ut och när man kommer iväg så är det rätt så skönt ändå. Det är iaf tur att det finns bra regnkläder för utan dom hade det inte varit roligt alls. Jag var en runda i skogen med Russin och naturligtvis hade jag en massa dummys med mig. Jag hade tänkt ut ett ställe där jag skulle träna, men jag kom inte över bäcken som går igenom området. Det var plötligt en å  istället och även om jag hade stövlarna på mig vågade jag mig inte över till andra sidan. Nu blev det ett annat område istället och det gick ju bra det också. Russin var jättetaggad och hade en otrolig fart. Åh vad jag tycker det är härligt när hon är så ivrig och otålig. Hon var även riktigt duktig och tog mina tecken. Finaste sötaste Russin.

Annars har det väl inte hänt något speciellt. Vi har fått känna av sommaren ett par dagar. Det har varit jätte varmt och kvavt under veckan, men  i natt slog vädret om med ett ordentligt åskoväder. Temeraturen har idag legat på 11° och igår hade vi över 30°.

Russins blodprover fick jag först igår och medicineringen hjälper. Hennes andra blodvärden är väl kanske inte toppen, men nu får det vara som det är. Hon blir visserligen ofta väldigt fort trött och ligger och flåsar i en timme, men hon är ändå mycket piggare och gladare och det känns så skönt.

Lägger in en bild från träningen i Montafon eftersom jag inte har några nya bilder

Ha en fin söndag!

Retriverklubben Tirol ordnade idag med ”Retrieverbasis prüfung” och jag hade anmält Russin och mej till RBP 3. Jag hade faktiskt räknat med ett förstapris, men det blir naturligtvis inte alltid som man tänkt sig. För det första fick jag ingen riktig kontakt med Russin. Jag förstår inte varför det blir så. Är jag  en sån dålig matte som inte klarar av det. Det måste ju vara mitt fel! Sen på den sista övningen blev det visst även ett litet missförstånd mellan Russin och mig för Russin skulle ligga kvar när jag gick ifrån henne, men jag antar att jag inte sa det tydligt nog för hon reste sig upp och ville gå med mej istället och då rök naturligtvis en massa poäng.  Nu blev det ett andra pris med 90 poöng av 100 möjliga. Nåja, det är väl inte så mycket att hänga upp sig för och nästa gång går det förhoppningsvis bättre.

hittade jag idag när vi var i skogen Russin och jag. Mysigt och gott. Det var för en gångs skull lite uppehåll och det kändes så skönt i skogen. Inte var det många kantareller vi hittade, men det räckte iaf till en pytteliten kantarellmacka. Mums! Russin var på riktigt gott humör och utförde alla övningar vi gjorde till mattes fulla belåtenhet. Så fin min lilla gullegris 🙂

Tidigt i morse var jag ute och cyklade en runda med Russin. Russin är allt annat än snabb när vi är ute och cyklar och ibland tänker jag att vi nog vore lika snabba om vi gick riktigt snabbt. Ialla fall cyklade jag långsamt och framför mig såg jag en annan person som gick med sina två hundar en schäfer och någon annan typ förmodligen en blandras. De var kopplade så jag tog tag i kopplet som Russin bar på. Tjejen såg oss komma för hon vände sig om flera gånger och stannade sen när vi kom i närheten. Russin är otroligt undergiven och jag försöker och försöker att få bort hennes idé om att lägga sig ner när vi möter en annan hund. Nu hukade hon bara och jag tror inte hon hann lägga sig ner riktigt när den ena hunden slet sig lös och skällande rusade fram mot Russin. Jag släppte kopplet med en gång och då stack Russin iväg och då slet sig Schäfern lös och sprang efter Russin. Den andra hunden blev stående. Russin försvann bakom en stor vedtrave och sen hörde jag henne bara skrika och gnälla – det gör hon alltid när  en annan hund kommer för nära och hon blir rädd. Sen kommer hon tillbaka med svansen mellan benen och Schäfern lydde äntligen sin matte och sprang till henne. Jag kollade snabbt om Russin hade blivit biten, men tack och lov hände det inte något mer. Ja sa till henne det vore ju egentligen  bra om hon kunde hålla hundarna ordentligt  och då sa hon till mej ”du cyklade ju efter mej!” Jamen jag kan ju inte veta att du inte alls har någon koll på dina hundar svarade jag då.

Jag blir så ledsen. Russin är så undergiven, men det är många hundar och speciellt Schäfrar som just då måste visa att det är stora och tuffa och tar tag henne i halsskinnet.

Vi har varit och tagit blodprover i dag igen. I början av nästa vecka får vi reda på hur det ser ut. Jag kan bara säga nu att medicinen nog inte var tillräcklig. Hon var piggare ett tag, men nu är det lika dant som förut. Känns lite tråkigt.