Vad pysslar vi med?

Ja, det är inte så mycket egentligen. Vi tar det riktigt lugnt med allt. Ärligt talat blir man även lite bekväm när man inte har några riktiga mål när det gäller hundträning. Russin är redan i pension, men  visst tränar vi lite ändå. Vi åkte till och med med för att träna lite med vilt förra helgen. Russin har ju aldrig varit direkt lättmotiverad med att ta vilt och det har ju inte ändrat sig. Nu fick hon hämta en kanin som hon faktiskt tog efter många om och men, men fasanen låg rätt bra där den låg tyckte Russin och flyttade den bara en halvmeter. Ja, det blev inte mycket mer med den träningen. Jag fotade de andra lite och sen åkte vi hem igen. Ärligt talat var jag väldigt frustrerad och ledsen efteråt. Varför har jag fått en så sjuk hund? Livet går inte alltid i dur minsann.

Asiena

Kaninapport

Idag har vi varit ute och njutit av ett underbart höstväder. Dimmigt på morgonen, men ovanför molnen sken solen från en klarblå himmel. En underbar höst dag har vi haft och nu ligger Russin och sover riktigt gott i soffan.

Volddöpperberg

Voldöpperberg

Inndalen

Inndalen

Russin Voldoepperberg

Russin Voldöpperberg

Russin oktober 2010

Russin oktober 2010

Russin o jag

Russin och jag

Hur mår Russin då? Jo visst är hon piggare. Kardiologen som undersökte Russin tyckte att vi ska försöka med smärtstillande en lite längre tid för att se hur hon reagerar på det eftersom han trodde att väldigt mycket kommer från hela rörelseapparaten. Hon får nu en Previcox om dagen och det hjälper henne.

Ett litet livstecken

Eftersom Russins hälsa inte är på topp fick hon besöka en hjärtspecialist i lördags.  Hon blev undersökt mycket noggrant med EKG och ultraljud. Russin var så duktig. Stod och låg helt stilla hela tiden. Efter undersökningen blev jag väldigt lättad. Russins hjärtfel är väldigt lindrigt och vetrinären tyckte inte att vi ska fortsätta att ge henne hjärtmedicin. Så skönt att slippa alla tabletterna. Många frågor dyker nyturligtvis ändå upp. Varför blir hon då så otroligt flåsig och trött? Hjärtspecialisten har nu fått Russins alla blodvärden och kommer titta lite på dom dvs ta kontakt med en specialist för sköldkörtel.

Upp med hakan

 

Då har det gått ytterligare några dagar och jag ska försöka att inte bekymra mig så mycket. Det är inget som blir bättre av det.

Vi har haft ett underbart sensommar väder här i helgen. I fredags eftermiddag gick Russin och jag en runda i skogen. Vad Russin tyckte det var härligt. Han gasade på rejält och njöt av att springa av sig ordentligt tror jag. Jag hittade lite kantareller och även trumpetsvamp, så det blev en god kantarell macka på kvällen. Trumpetsvamparna håller vi på att torka.

Efter det blev det ett veterinärbesök igen. Russin har något hjärtfel och förutom Lasix som är vätskedrivande och Fortecor  för hjärtat som vi fick för två veckor sedan, fick hon nu även Vetmedin, även det för hjärtat. Vi får väl se hur det blir.

I lördags hade vi lite att pyssla med, så det blev bara en liten skogspromenad och så la Arthur ett blodspår till Russin som vi gick idag på morgonen. Det gick väl inte så bra för hon vimsade omkring lite väl mycket även om hon hittade klöven till slut. Russin och jag åkte hem och åt frukost tillsammans med Arthur och så packade vi ihop lite och körde iväg för att njuta av vädret. Arthur tog naturligtvis Mountainbiken och Russin och jag gick. Rätt så långt, men inte brant. Vi gick utmed en bäck vilket Russin tyckte var helt fantastiskt kul.  Inte ett dugg märkte man av hennes hjärta. Jo, hon hostade några gånger, men inte mer än det.  Vi hade iaf en härlig dag.

 

Här händer inte mycket

Russin September 2010

Här händer det inte mycket. Russin är ytterligare något piggare. Jag tycker att det varierar lite.

Jag har lagt några korta spår till henne som hon gått riktigt bra. Vi har även tränat rätt så mycket liggmarkeringar.  Allt tycker hon är så jätte roligt. Skickade även iväg henne på några dummies, inga avstånd men, vad kul hon tyckte det var. Det lyste riktigt om henne av glädje. Så söt

Funderingar

Vi var hos veterinären igår kväll och tog röntgenbilder igen. Det är mindre vatten i lungan nu så tabletterna hjälper.

Russin är mycket piggare, piggare än hon varit på länge, men hon blir också fort trött. Eftersom det inte gjorts något ultraljud vet vi inte riktigt vad det är för hjärtsjukdom, men veterinären pratade om DCM (dilaterad caridomyopati). Jag vet inte själv om vi ska åka iväg till en specialist, en kardiolog, som får kolla igenom hjärtat ordentligt. Den som rekomenderas är i München och det är en bit att köra. Hjälper det henne? Hur ser en prognos ut?

Allt är så otroligt svårt. Det är synd om henne, men än har hon absolut livskvalitet. Så länge vattnet är kvar i lungan får vi ta det lugnt med allt, men sen hoppas jag att vi kan börja träna lite ändå. Hur det hela utvecklar sig står i stjärnorna, men vad gör man med en fyraårig liten flattetjej som man inte kan eller bör ta med på olika sportliga aktiviteter eller apporteringsträning. Det är ju inte bara hjärtat som orsakar problem utan även hennes spondylos. Vi kör nog vidare som vi gjort och låter henne få ett roligt liv.

Det här med hjärtat är säkert något som hon har haft väldigt länge. Arthur och jag har ju ofta frågat oss om hennes hjärta är friskt eftersom hon alltid har blivit så fort otroligt trött, men även om vi alltid har frågat veterinären om hjärtat verkligen är okey är det inget som har gjort en röntgen.

I eftermiddag kommer jag nog att fixa till några bilder så att det inte bara är tråkig läsning här i bloggen.

Förstorat hjärta och vatten i lungan

Eftersom Russin visserligen är bättre, men inte riktigt som jag väntat mig och dessutom flåsar rätt så mycket, gick vi till vetrinären idag igen. Jag vet att jag alltid kan ringa om det skulle vara  något, men man vill ändå heltst inte behöva gå dit på helgerna. Nu gjordes en röntgen på hjärta och lunga och då såg man hur det ser ut. Vi fick med oss hjärt-  och vätskedrivande tabletter. Nu får vi avvakta och se.

Russin har varit sjuk igen

Nu har vi snart arbetat två veckor sedan vi kom tillbaka från semestern. Tiden går så otroligt fort. Förra tisdagen fick vi åka iväg till veterinären igen. Redan i slutet av semestern märkte vi att Russin var lite trött och skakade på huvudet med jämna mellanrum. Det visade sig att hon hade öronkvalster – heter det så på svenska? Hon fick några droppar och kontrolltermin om en vecka. Inte blev hon mycket piggare efter det, men sen tyckte jag att hon verkade må bättre på fredag-lördag. Jag hade anmält Russin och mig till en dummyträning i Tyskland för Jörg Brach. En träning som jag verkligen sett fram emot eftersom Jörg är en ypperligt bra tränare. Jag tvekade ändå med att åka iväg eftersom hon inte kändes helt OK. Vi körde tillslut vilket visade sig vara fel. Russin var trött, otroligt trött.  På den första övningen fick jag iväg henne iaf, men på den andra övning lämnade hon inte min sida. Jag försökte ett par gånger, men hon bara tittade på mig.  Jag avbröt och tänkte att hon kanske har så ont i ryggen. Jörg sa även att hon inte sprang riktigt ”rent” på den första övningen. Russin fick vila och Jörg erbjöd mit att göra de andra övningar med hans gamle goldenretriever ”Truman”. Truman blev lycklig och det var kul att ha en hund som gjorde det man sa vid min sida. Russin gick och la sig meddetsamma när vi kom hem, på jobbet var hon helt apatisk, låg bara och hälsade inte på någon. Veterinären ställde diagnosen laryngit och nu har hon fått antibiotika för det. Idag är hon tack och lov piggare, men det blir fortsatt vila och lugn och ro till i slutet av veckan.

Russin måste ha ett otroligt dåligt immunförsvar eftersom hon ständigt får olika sjukdomar. I år har hon (bortsett från hennes problem med ryggen och sköldkörteln) haft öroninflammation, kvalster i pälsen, urinvägsinflammation, kvalster i örat och nu laryngit. Det är väldigt deprimerande att ha en hund som ständigt är sjuk speciellt då om man vill jobba med hunden och nu funderar jag på – om jag ska ha en hund till – verkligen ska fortsätta med denna rasen.  Just nu känner jag mig bara ledsen, besviken men även förbannad.

Äntligen semester och nu är den redan slut

Vi har just kommit tillbaka från tre fantastiska, härliga semesterveckor i Sverige. Vädret var lite si och så, men vad gör det. Det finns så mycket man kan göra när man har hund. Inget speciellt har vi hittat på. Nåja, ett lydnadsprov hann vi allt med.  Vi fick en tredje placering i klass ett, men med ett andrapris och det var ju inte det vi ville. Jag var väldigt besviken över Russins attityd. Jag vet vad hon kan, men vill hon inte så vill hon inte. Just då kändes det väldigt svårt. Möjligheterna för oss att starta lydnadsprov i Sverige är få. Vi får väl se om vi startar igen.

Lägger nu bara in några bilder

Roter Wand

Russin i ett hav av "almrosor"

Idag passade vi på att utnyttja det underbara sommarvädret. Så vi stack iväg på en bergsvandring.  Alla ”almrosen” blommar nu och det är gudomligt vackert. Här nere i dalen är det nästan för varmt att vara och då känns det extra härligt att kunna bege sig uppåt. Vi gick till ”Roter Wand” som ligger 2217 möh. Russin är helt slut nu och det är nästan så att jag får lite dåligt samvete för att vi gick så långt och naturligtvis uppåt och sen neråt. Det kan naturligtvis även vara för att det är så otroligt varmt och att hon är trött för det.

Under veckan har jag lagt några spår till Russin och det går riktigt bra tycker jag, men än är det en lång väg att gå innan vi kan starta på ett prov.  Kul är det iaf tycker vi båda två.

Utsikten beundras