Som ni ser har våren kommit till Innsbruck

Vi började dagen med att träffa Doris med Siena och med oss hade vi några fåglar och kaniner. Det känns verkligen fantastiskt att Russin numera tar allt vilt. Det var snabba upptagningar och väldigt fina avlämningar. Här var Siena idag inte så duktig. Siena har väl egentligen aldrig haft problem med att ta vilt, men avlämningarna  och vägen tillbaka till matte är alltid lite svårare. Idag släppte hon viltet flera gånger för att lukta och slicka lite på det. Vi gjorde även ett släpspår som första gången inte gick så bra, men vi försökte ett till som var lite kortare och då var det inga problem alls. Vi höll inte på så länge så Russin hann inte att bli trött  🙂

På eftermiddagen efter lite lunch och vila körde vi iväg och tränade lite lydnad. Även här var Russin riktigt duktig och på alerten så det kände riktigt bra. Vi var  iväg även i fredags och då var det inte så kul. Russin var trött och hängig och det gick inte att få igång henne. Då blir jag också så trött på alltihopa och vi är inne i en lite ond cirkel, men som sagt igår kändes det bra igen och tränaren var också riktigt nöjd med oss. På klubben träffade vi en ursöt liten flattetjej endast tio veckor gammal. Valpsjuk? Nej inte ett dugg!

Här har vi haft ett underbart vårväder, med sol och värme. I torsdags var det 20° Härligt!! Just nu är det lite regnigt och grått, men eftersom det är måndag passar det rätt bra. Ha en bra vecka.

Gamle fine underbara Blacky har idag somnat in. Jag har skrivit om honom några gånger i bloggen. Han blev ca 14 år gammal. Blacky var en födelsedagspresent till min svägerska Ursulas dotter Sarah. Ursula hade förut nämnt att hon inte ville ha någon hund, men hennes man och pappan till Sarah köpte en hund ändå. Åhh vad jag ville ha den hunden då, men jag och Arthur  kunde ju inte ha en hund eftersom vi jobbade båda.  Jag tyckte allt var så fruktansvärt.  Tack och lov fick Blacky stanna ändå. Det var en hund som aldrig ställde till några hyss eller bråk. Var snäll mot allt och alla. Gick sina rundor i byn och alla kände Blacky och han blev lite väl tjock eftersom det var många som gav honom några godbitar. När vi var i Matrei och hälsade på var han alltid med oss och gick inte ens hem, väl vetande att vi hittar på något roligt. Vi upplevde  många fina  vandringar med Blacky. Vi kommer att sakna honom

Inte är det mycket som händer här just nu. Vi tränar på som vanligt, denna veckan har jag koncentrerat mig på att linjetagen verkligen ska bli raka. Russin tenderar att springa lite åt vänster, men jag tycker nog att det blivit lite bättre. Ibland får jag lite dåligt samvete när vi tränar. Det är svårt att veta när det blir för mycket för henne. Jag tror att jag märker det på hennes sätt att springa eller hennes uttryck när hon tittar på mig. När hon har det här speciella uttrycket vet jag, att jag nog gått lite för långt. Det svåra är att det är så olika dag för dag. Vissa dagar går det bra länge och vissa dagar är det kört efter fyra-fem apporter. Vi har nu också försökt att lista ut hur  ofta hon måste till fysioterapin och nu tror vi att det är bäst var tionde dag. Lite väl ofta tycker jag, men tar vi det bara två gånger i månaden märker man tydligt att hon blir sämre och speciellt då på lunchen i stan då hon knappt vill gå ut. Eftersom hon tycker att lunchpromenaden är så tråkig gör vi den väldigt kort dvs bara runt kvarteret så att hon får kissa. Jag vill inte ge Russin smärtstillande än och hoppas att vi kan dra ut på det ett bra tag till och att det räcker med terapin så länge.

I helgen gick vi ett spår igen, men det var så dåligt så det glömmer jag nog med en gång. Det kanske blåste lite väl mycket. Jag hoppas att jag får tillfälle att lägga ett nytt spår i veckan och hoppas att det bara var tillfälligt.

Foto: Silvia Sommer

Idag har det varit en sån dag som man kan leva på länge. Russin, Arthur och jag körde i väg lite norr om München och var på träningsseminar med Jörg Brach. Så kul och lärorikt det var. Jag var rätt så tveksam om jag verkligen skulle iväg eftersom Russin ät lite sämre igen, men så tyckte jag att jag provar ändå och så får jag väl bara titta på om det skulle bli för mycket. Och tänk det gick över förväntan, okey hon var verkligen inte den snabbaste, men hon gjorde ändå ett bra jobb. Jag är ändå tacksam över att vi kan vara med på träningar som den här tillsammans. Vissa avstånd var ändå rätt så långa. I dagens grupp i öppenklassnivå var vi sex hundar. Två unga labbar, en golden, en tollare, en chessie och Russin. Vi har ju inte tränat i en större grupp sedan i september så detta var verkligen kul. Förmiddagens övningar var med långa markeringar, dirigeringar och sök i mindre områden även tillsammans med en annan hund. Eftermiddagen  walkup. Jörg Brach är en så bra tränare som verkligen pekar på felen man gör, berättar hur man gör det bättre och har humor. Jag hoppas att jag får någon bild som jag kan sätta in. Själv hade jag inte med mig kameran  😥 Tack Arthur för att du följde med!

Foto: Silvia Sommer

Ytterligare en fin dag med strålande solsken. Vi är hos svärföräldrarna denna helgen. Här är underbara träningsmöjligheter, men tyvärr räcker inte tiden riktigt till. Det är alltid mycket som ska göras. Arthurs föräldrar är rätt så gamla och syskonen turas om att sköta hushållet sa att de kan bo kvar hemma och var tredje helg ung. är det vår tur. Naturligtvis blir det lite träning och Russin och jag var iväg en liten runda på eftermiddagen. Det blev riktigt långa avstånd idag och här märkte jag att då tar inte alltid Russin mina tecken riktigt. Hon blandar ihop dem verkar det som. Det betyder väl att vi måste träna tecken ännu mer.

Man märker tydligt att kvällarna är lite ljusare och i veckan passade jag på att lägga ett litet spår efter jobbet. Jag la det när det var ljust och sen gick Russin och jag det när det var mörkt. Russin var lite väl ivrig och det gick lite väl snabbt kanske, men annars är jag rätt så nöjd. En vinkel var inte så bra, men förövrigt är jag nöjd. Hade tänkt att spåra lite i helgen, men så glömde jag spårselen hemma. Typiskt!

… från en klarblå himmel och jag sitter här inne och drömmer mig ut. Tänk om man kunde sticka iväg och träna lite (suck), nu får vi vänta tills det blir nästan mörkt innan vi kan göra något. Först i slutet av april har vi en vecka semester och då åker vi ”hem” till Sverige. Så kul det ska bli.

Träningen i söndags gick fint. Russin var fokuserad och imponerade på nybörjarna. Så otroligt söt hon är och så fint hon går var det många som sa. Mattes hjärta svällde naturligtvis, ryggen blev ännu rakare och Russin gick ännu finare 😆   Vi fick ändå lite att träna på och nu blir nästa besök om två veckor igen. Efter det åkte vi hem och jag la ett spår till Russin ute på åkrarna. Även idag gick det bra och liggmarkeringen gick också bättre, den sista missade hon lite. Det verkar som om hon tycker det är roligare och roligare att spåra och sen när vi kommer hem går hon och lägger sig med en gång.

Allt är naturligtvis inte bara frid och fröjd här, lite grus i soppan tyvärr, men jag hoppas att en massage idag efter jobbet kan hjälpa Russin lite. Hon har nämligen varit lite väl stel i ryggen den senaste veckan.