Inte är det mycket som händer här just nu. Vi tränar på som vanligt, denna veckan har jag koncentrerat mig på att linjetagen verkligen ska bli raka. Russin tenderar att springa lite åt vänster, men jag tycker nog att det blivit lite bättre. Ibland får jag lite dåligt samvete när vi tränar. Det är svårt att veta när det blir för mycket för henne. Jag tror att jag märker det på hennes sätt att springa eller hennes uttryck när hon tittar på mig. När hon har det här speciella uttrycket vet jag, att jag nog gått lite för långt. Det svåra är att det är så olika dag för dag. Vissa dagar går det bra länge och vissa dagar är det kört efter fyra-fem apporter. Vi har nu också försökt att lista ut hur  ofta hon måste till fysioterapin och nu tror vi att det är bäst var tionde dag. Lite väl ofta tycker jag, men tar vi det bara två gånger i månaden märker man tydligt att hon blir sämre och speciellt då på lunchen i stan då hon knappt vill gå ut. Eftersom hon tycker att lunchpromenaden är så tråkig gör vi den väldigt kort dvs bara runt kvarteret så att hon får kissa. Jag vill inte ge Russin smärtstillande än och hoppas att vi kan dra ut på det ett bra tag till och att det räcker med terapin så länge.

I helgen gick vi ett spår igen, men det var så dåligt så det glömmer jag nog med en gång. Det kanske blåste lite väl mycket. Jag hoppas att jag får tillfälle att lägga ett nytt spår i veckan och hoppas att det bara var tillfälligt.