Gamle fine underbara Blacky har idag somnat in. Jag har skrivit om honom några gånger i bloggen. Han blev ca 14 år gammal. Blacky var en födelsedagspresent till min svägerska Ursulas dotter Sarah. Ursula hade förut nämnt att hon inte ville ha någon hund, men hennes man och pappan till Sarah köpte en hund ändå. Åhh vad jag ville ha den hunden då, men jag och Arthur  kunde ju inte ha en hund eftersom vi jobbade båda.  Jag tyckte allt var så fruktansvärt.  Tack och lov fick Blacky stanna ändå. Det var en hund som aldrig ställde till några hyss eller bråk. Var snäll mot allt och alla. Gick sina rundor i byn och alla kände Blacky och han blev lite väl tjock eftersom det var många som gav honom några godbitar. När vi var i Matrei och hälsade på var han alltid med oss och gick inte ens hem, väl vetande att vi hittar på något roligt. Vi upplevde  många fina  vandringar med Blacky. Vi kommer att sakna honom