men en bra hundägare.
Arthur har bett mej att göra köttbullar flera gånger. Jag tycker det är lite kladdigt och jobbigt och det blir helt enkelt inte av. I början av december är nästa utställning och då tänkte jag: Russin tycker ju köttbullar är så gott! Jag tror att jag ska göra några köttbullar och nu ligger de här och är faktiskt väldigt goda. Arthur ska nog få några han också så att han inte blir ledsen, men resten fryser jag in till kommande utställningar

Toreggenkogel

Oktober har verkligen bjudit på ett underbart höstväder. Det var nu tredje helgen i rad som det bjöds på strålande solsken. Man vill bara ut och naturligtvis är det synd att man inte kan ta lite semester nu när det är så härligt. Varma dagar och rätt så kalla nätter, men jag tror att vi bara har haft en frostnatt hittills.
Tyvärr blev det ingen tisdagsträning förra veckan eftersom Doris blev sjuk, men jag tränade lite själv med Russin och hon var riktigt duktig. Jag tränade mest lätta dirigeringar. Jag är inte riktigt säker på att hon förstår mej, det fungerar ju för det mesta men tyvärr inte alltid, dessutom har jag problem med att hon snabbt tycker det blir tråkigt när man tragglar samma sak. Åhh vad jag saknar någon som verkligen kan hjälpa mej, just nu tycker jag att jag går omkring i en cirkel och inte kommer någon stans. I fredags hade vi apporteringsträning med retrieverklubben och Russin var väldigt okoncentrerad igen. Lätta markeringar som inte alls fungerade. Hon var visserligen först på rätt väg, men vek sedan alltid av till vänster och där spang hon omkring, nosen var inte heller på, så jag vet inte riktigt vad hon hade i huvudet. Vi gjorde även walk up och här knallade hon. Precis lika dant var det på lördagen när vi hade träning med retrieverklubben (det är en träning som är lite då och då med olika tränare) igen. Vek av till vänster, nosen var inte i marken och där sprang hon omkring och tyckte det var skönt och ignorerade  mej och mina kommandon helt och hållet. Den ena tränaren sa att hon visste precis var dummyn var, men tyckte att det var roligare att springa omkring och lukta i omgivningen och den där dummyn hämtar jag så småningom.  Kul att höra! Men vad ska jag göra åt det?? Den andra tränaren sa att hon inte litar på mej eftersom hon inte sprang ut snabbt på en ”blind” OK, det vet jag nog hur jag ska träna, men det andra är det ledarskapet? Eftersom jag alltid måste försöka göra allt roligt för att få upp arbetsglädjen har jag kanske släppt lite för mycket på ledarskapet dvs jaktlydnaden. Jag har nu tänkt att jag de närmaste veckorna, från och med onsdag, bara ska träna lite, lite och framför allt steadyness, dummys kastas och jag hämtar, inte Russin. Det kanke blir bra markeringsövning för mej också. Nog om detta.
Igår var vi iväg och vandrade igen. Vi tog Ahorn-linbanan från Mayerhofen i Zillertal upp till 1985 möh och därifrårn gick vi upp först upp till Filzkogel 2327 möh. Det gick så snabbt och lätt så vi beslutade oss för att gå till Toreggenkogel 2470möh. Vilket väder och vilken utsikt! Ja, vi har det verkligen underbart. Russin tycker också att det är härligt och kan springa omkring så mycket hon vill. Att åka linbana är ju tack och lov inte heller några problem för henne. Nu önskar vi alla som har orkat att läsa hit härliga dagar!

Bike and Hike

Lördag, fint väder och varmt, man måste bara iväg. Cyklarna hamnade i bilen, ryggsäckarna packades med vandringskängor och klädbyte och sedan bar det iväg. Det blev först en timmes cykling upp till Gufferthütte och sen vidare upp till Halserspitz 1,863 möh. Vandringen tog drygt en timme och utsikten var otrolig. Russin skuttade omkring och verkade inte ett dugg trött. Sen bar det iväg neråt igen som naturligtvis inte tog riktigt så lång tid. Vi gjorde en paus i Gufferthütte och åt en schnitzel för att sedan rulla nerför med cyklarna de sista 8 km. Vi körde rätt så långsamt nerför med hänsyn till Russin som verkade lite trött den sista biten. Det var verkligen en härlig dag och jag hoppas det blir flera.

Bike and Hike

Vi hade träning med vilt idag. Russin har ju de få gånger vi haft vilt inte tyckt om det här. En liten fågelvinge har gått bra men en anka eller fasan Nähä, inte alls något för fröken Russin. Det får någon annan ta, jag bryr mej inte om det tänkte hon nog. Idag tog hon både anden och fasanen efter ett tag och sedan var det inte alls några problem inte. Hon tog dem fint och lämnade av dem fint. Det känns så himla bra att det här propblemet är löst. Min underbara lilla Russin såg så stolt och fin ut när hon kom springande med den stora fasanen.

Igår hade vi träning igen tillsammans med Siena en jaktgolden och Doris som är Sienas matte. Doris hade förr en Flatcoated Retriever som hade en  otrolig energie, blev aldrig trött och var i iallmänhet väldigt stirrig.  Den här hunden fick cancer vid sex års ålder och var tvungen att avlivas. Doris tyckte att eftersom flatten var så jobbig väljer hon en golden istället, dom är lite lugnare. Siena kom och hon är nu lite över tre år och Doris säger att Siena är värre än vad Flatten var. Jag hade nog aldrig klarat av en sån hund som Siena och jag måste beundra Doris för att hon orkar hålla på med henne. Hon är så duktig Siena när hon vill, hon är otroligt snabb, markerar suveränt, söker noga, ja hon skulle kunna gå långt, men att träna med andra, att sitta och vänta det är för mycket, för då börjar hon att skälla, avlämningarna blir inga avlämningar utan då springer man iväg med dummyn istället. Allt blir bara tokigt och att starta på något prov eller WT är inte bara att tänka på. Doris har försökt allt möjligt och hon har varit hos många olika tränare. Nu när vi har tränat tillsammans tre gånger har hon alltid varit jätte duktig och det är så roligt att se att hon sköter sig och att både Siena och Doris tycker det är roligt.
Russin har oxå varit jätte duktig när vi har tränat tillsammans men igår var inte Russin så jätteduktig. Det var något som störde henne vid första markeringen. Jag skickade iväg henne och hon sprang iväg med en faslig fart, men efter ca 40 m tvärnitade hon och bara stod och tittade rakt fram vände sig om och tittade på mej så efter ett tag sa jag till henne och då började hon springa igen, men inte rakt fram utan gjorde en ordentlig båge (omväg) och hade sen dummyn med en gång sprang tillbaka, men tog samma väg som förut. Avlämningen var fin. Vi gjorde ytterligare en lätt markering i samma område, för att försöka lösa upp det hela, men Russin var väldig osäker och undvek alltid ett visst ställe. Har inte en aning om vad det var. De andra övningarna gick inte heller så bra, hon markerade inget vidare och det verkade som om hon inte riktigt ville mer. Lite synd, men det kanske är så det är, vi hundägare är ju inte heller alltid så motiverade och på gott humör.

Det blev ingen träning idag och det var väl inte heller planerat utan vi satte på oss vandringskläderna och gav oss i väg på förmiddagen. Bergstopparna lyste vita med en klarbå himmel i bakgrunden. Det har kommit rätt så mycket snö uppe i bergen, men här nere är tack och lov allting grönt. Det var en underbar vandring och vi blev belönade med en underbar utsikt när vi kom upp till Voldöppberg. Bergstoppen ligger inte så högt, men idag hade vi nog inte kunnat gå så mycket högre med tanke på snön. Det blåste kallt däruppe men vi hade med oss varma kläder och vi fikade och njöt av solen och utsikten. Russin var som ett litet yrväder och tyckte det var helt underbart med snö.

Den första snön 2008

Gårdagen var det inte lika fint väder, det var kallt och regnit, men jag packade dummyväskan efter lunchen och så stack vi iväg Russin och jag och gick en tur i skogen. Det blev mest memorys och det var inga som helst problem där inte. Jag försökte även med lite dirigering och det gick jättebra när hon väl tog kontakt med mej, men hon vill själv först och när hon jobbar så har jag väldigt svårt med att få kontakt med henne. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mej åt för att lösa det problemet, men såsmåningom får jag väl ordning på det också. Russin är jätte rolig att jobba med nu och jag hoppas så att hon fortsätter att vara som hon är nu.