Toreggenkogel

Oktober har verkligen bjudit på ett underbart höstväder. Det var nu tredje helgen i rad som det bjöds på strålande solsken. Man vill bara ut och naturligtvis är det synd att man inte kan ta lite semester nu när det är så härligt. Varma dagar och rätt så kalla nätter, men jag tror att vi bara har haft en frostnatt hittills.
Tyvärr blev det ingen tisdagsträning förra veckan eftersom Doris blev sjuk, men jag tränade lite själv med Russin och hon var riktigt duktig. Jag tränade mest lätta dirigeringar. Jag är inte riktigt säker på att hon förstår mej, det fungerar ju för det mesta men tyvärr inte alltid, dessutom har jag problem med att hon snabbt tycker det blir tråkigt när man tragglar samma sak. Åhh vad jag saknar någon som verkligen kan hjälpa mej, just nu tycker jag att jag går omkring i en cirkel och inte kommer någon stans. I fredags hade vi apporteringsträning med retrieverklubben och Russin var väldigt okoncentrerad igen. Lätta markeringar som inte alls fungerade. Hon var visserligen först på rätt väg, men vek sedan alltid av till vänster och där spang hon omkring, nosen var inte heller på, så jag vet inte riktigt vad hon hade i huvudet. Vi gjorde även walk up och här knallade hon. Precis lika dant var det på lördagen när vi hade träning med retrieverklubben (det är en träning som är lite då och då med olika tränare) igen. Vek av till vänster, nosen var inte i marken och där sprang hon omkring och tyckte det var skönt och ignorerade  mej och mina kommandon helt och hållet. Den ena tränaren sa att hon visste precis var dummyn var, men tyckte att det var roligare att springa omkring och lukta i omgivningen och den där dummyn hämtar jag så småningom.  Kul att höra! Men vad ska jag göra åt det?? Den andra tränaren sa att hon inte litar på mej eftersom hon inte sprang ut snabbt på en ”blind” OK, det vet jag nog hur jag ska träna, men det andra är det ledarskapet? Eftersom jag alltid måste försöka göra allt roligt för att få upp arbetsglädjen har jag kanske släppt lite för mycket på ledarskapet dvs jaktlydnaden. Jag har nu tänkt att jag de närmaste veckorna, från och med onsdag, bara ska träna lite, lite och framför allt steadyness, dummys kastas och jag hämtar, inte Russin. Det kanke blir bra markeringsövning för mej också. Nog om detta.
Igår var vi iväg och vandrade igen. Vi tog Ahorn-linbanan från Mayerhofen i Zillertal upp till 1985 möh och därifrårn gick vi upp först upp till Filzkogel 2327 möh. Det gick så snabbt och lätt så vi beslutade oss för att gå till Toreggenkogel 2470möh. Vilket väder och vilken utsikt! Ja, vi har det verkligen underbart. Russin tycker också att det är härligt och kan springa omkring så mycket hon vill. Att åka linbana är ju tack och lov inte heller några problem för henne. Nu önskar vi alla som har orkat att läsa hit härliga dagar!