Här sitter jag och försöker skriva några rader med en bruten högerarm. Jag har ju varit ute och cyklat rätt så mycket. Det har varit både lätta och svåra turer med brant utförskörning på smala stigar och det har aldrig hänt något, men med en hund är ju allting möjligt. Russin och jag har gjort några cykelturer tillsammans och visst är katter och andra hundar inressant, men jag har alltid bara sagt ”neeej” och så har det varit bra. I fredags var det Russin som såg två katter först. Jag såg dom först när jag låg på gatan. Russin tittade lite förvånat på mej när jag låg där på mage med cykeln bredvid, men sen var naturligtvis katterna viktigare. Jag gick hem, hade rätt så ont i armen, men klarade av att göra en äppelpaj. Att skala äpplen var visserligen lite av en tortyr, men det gick. Armen svullnade upp och det gjorde rätt så ont, så på lördagen gav vi oss i väg till sjukhuset där det blev röntgen och gips. Nu är jag sjukskriven några dagar och vi får väl se hur länge det här varar.

Det har hänt så mycket den senaste tiden och jag ville vänta lite till jag hade allt skriftligt, men än har det inte dykt upp något i brevlådan Nu blir det en jätte lång uppis.
Redan den 13 oktober hade vi en liten mentaltest. Jag gjorde testen bara för att jag tycker att det skulle vara roligt och intressant, även om vissa saker verkar lite konstiga. Första stationen var det lek med andra hundar. Russin lekte som aldrig förr och stack sedan iväg först i täten med de andra tre hundarna i gruppen ner till sjön, men det var bara hon som verkligen hoppade i vattnet. Efter det bar det iväg till utställningsringen, det blev några vänstervarv och under tiden föll det 2 skott som inte berörde Russin ett dugg. En dyblöt Russins tänder och utseende kontrollerades nogrannt. Domare var en Flatuppfödare som redan känner Russin så det var ju inget problem. Sedan bar det iväg i en liten inhängnad ca 1×1 m alla fyra hundarna med förare för att se hur de uppförde sig när det är så trångt. Inga problem där heller. Lek med och utan föremål med föraren och efter det med främmande person. Därefter fotgående, det faller ett skott och en dummy kastas, föraren stannar och skickar hunden som naturligtvis måste hämta dummyn med en gång. Russin luktade 1,5 sek innan hon tog upp den, så där missade jag nog någon punkt. Sen var det fotgående, förbi en person som läste en tidning, en kedja som slogs mot en plåthink, en mamma som gick förbi med en barnvagn, en cyklist kommer förbi, en bildörr slås igen, ett par klädsträck med upphängd tvätt ska man gå igenom, en motorsåg sätts igång och sist en storgrupp med bråkiga och högljudda personer som dessutom fäller upp ett paraply ska passeras. Överallt ska hunden visa intresse. Här tycker jag det är helt fel. Jag vill absolut inte att Russin ska intressera sig för ett barn i en barnvagn eller nyfiket springer fram till en motorsåg. Hon var tack och lov inte heller ett dugg nyfiken av detta och var helt oberörd. Det tycker jag är okey även om jag kanske missade några punkter. Sedan var det en skogsdunge som man skulle gå igenom. Här låg fyra dummys som var insmorda med Fasan- och Ankdoft och som hundes skulle vittra, men den behövde inte apportera. Russin missade lite den första dummyn, men fick sedan upp lukten, apporterade den och fixade  snabbt sedan de andra tre, Sist var det vattnet. Här skulle hunden inte visa någon som helst rädsla och börja simma med en gång. Domaren hann inte riktig med och sa ”va, simmar hon redan”. Testen gav oss 93 punkter av 99 möjliga och för utseendet excellent.

Den 20 oktober var det lydnad på programmet. BGH 1 heter det här. Först när det är avklarat kan man börja med Obdience. Här gick det inte alls som  jag tänkt mej. Det gav oss bara 82 poäng av 100. Vi blev visserligen godkända, men jag hade räknat med minst 90 poäng. Jag är själv orsaken till att vi blev av med 10 poäng, eftersom jag gjorde en övning självständig. Vidare var väl vändningarna inte riktigt bra och vid ligg under gång la sig inte Russin ner (men så var det också snö på platsen). Det var ialla fall en bra träning och jag kommer säkert att starta en gång till för att få upp poängen lite.

Vi har även gjort röntgen på russin. HD B och AD utan anmärkning. Ha en härlig helg. Vi ska hälsa på Blacky. Det är tur att  han är kastrerad för Russin löper.

Russin har aldrig velat kela och tycker inte heller om det här med att bli klappad. Vi är nu på jobbet och för allra första gången la hon sitt huvud i mitt knä. Jag kliade henne lite försiktigt på halsen hon stog kvar och när jag slutade puffade hon lite på handen och ville att jag skulle fortsätta. Jag blev så glad för jag har saknat det här så mycket. Ni andra som har kelsjuka hundar och ibland tycker att det blir jobbigt förstår nog inte denna glädjen. Underbara Russin!  

Sitter på jobbet och saknar Russin. Jag var tvungen att gå på seminar på förmiddagen och eftersom Russin inte kan vara ensam tog Arthur semester idag och är med Russin. Det är så tomt här på kontoret.

Idag när vi gick vår lunchpromenad kom det fram en äldre herre och sa: ”Här är det två som har hittat varandra. Det är en glädje att se en hund med förare som utstrålar det där som är så speciellt och som så ofta saknas. Det är dessutom en väldigt vacker hund du har. Det är nog den finaste hunden i Innsbruck och med den har du säkert mycket glädje. Jag önskar er lycka till!” Jag tackade naturligtvis och blev väldigt glad över att han sa det han tänkte för det är ju inte många som gör det. Om jag är ärlig skulle jag inte heller ha sagt något sådant, men hans ord värmde naturligtvis. Det är alltså inte bara jag som tycker att Russin är Innsbrucks vackraste hund. De första orden värmde nog mest ändå. Underbara Russin!
Fredagsträning var det ju också. Tänk vad jag tycker det är roligt. Vi träffas ute i naturen, njuter av omgivningarna tränar våra hundar och har alla roligt tillsammans. Vad mer kan man begära. Russin var duktig denna veckan också. En övning som gick speciellt bra var så att en kastade fyra dummies som hunden inte såg uppe på en kulle. Sen gick vi runt kullen och skickade upp hunden fyra gånger från olika ställen runt kullen. Det fixade Russin jätte bra. Hon hittade snabbt dummyn och kom tillbaka igen med en gång, ett fint fotgående till nästa ställe, snabbt ut, snabbt in och en bra avlämning. Oh vad kul det är!

Tyvärr har Russin återigen problem med ögonen. Vi hoppas att det blir bra med de olika ögonsalvorna och avvaktar lite för att se hur och när vi måste göra mer. Lägger in en bild på henne från i fredags. ”Det är så synd om mej eller hur?”

Nu är det ett tag sedan jag skrev. Det har ju inte hänt något speciellt, men det lilla som har hänt får jag väl berätta. På söndagen efter Workingtesten tog vi våra Mountainbikes och gjorde en liten runda. Det var första gången jag gjorde en tur sedan vi fick hem Russin, men Arthur har ju varit iväg flera gånger. Russin fick alltså följa med och det gick väldigt bra även om man verkligen får se upp så att hon inte springer fram och tillbaka över vägen när jag inte har henne kopplad. Turen var ca 16 km och på 400 höjdmeter och vi cyklade långsamt uppför och speciellt långsamt nerför och gjorde några korta pauser imellan. Det var roligt att komma ut igen med cykeln och det var fint att se att Russin var med på noterna.

I onsdags hade vi lydnadsträning igen. Det gick jätte bra fram till strålkastarna tändes och en hund började skälla. Det tyckte inte Russin alls om och hon var helt okoncentrerad. I fredagseftermiddag hade vi vår dummyträniing vilken även den gick bra. Just nu måste jag nog träna lite mer på fotgåendendet för när vi är i skogen och åkrarna finns det så mycket gott att lukta på. Hon stannar visserligen precis i närheten, men man kan verkligen inte kalla det för fotgående. Sen i helgen var vi och hälsade på svärföräldrarna och Blacky. Russin blir helt överlycklig när Blacky är i närheten och måste pussa honom hela tiden.  Blacky ligger bara med öppet gap och så får Russin pussas så mycket hon vill. De är så gulliga.
Nu måste jag sluta och börja jobba istället. Ha det bra