Idag när vi gick vår lunchpromenad kom det fram en äldre herre och sa: ”Här är det två som har hittat varandra. Det är en glädje att se en hund med förare som utstrålar det där som är så speciellt och som så ofta saknas. Det är dessutom en väldigt vacker hund du har. Det är nog den finaste hunden i Innsbruck och med den har du säkert mycket glädje. Jag önskar er lycka till!” Jag tackade naturligtvis och blev väldigt glad över att han sa det han tänkte för det är ju inte många som gör det. Om jag är ärlig skulle jag inte heller ha sagt något sådant, men hans ord värmde naturligtvis. Det är alltså inte bara jag som tycker att Russin är Innsbrucks vackraste hund. De första orden värmde nog mest ändå. Underbara Russin!
Fredagsträning var det ju också. Tänk vad jag tycker det är roligt. Vi träffas ute i naturen, njuter av omgivningarna tränar våra hundar och har alla roligt tillsammans. Vad mer kan man begära. Russin var duktig denna veckan också. En övning som gick speciellt bra var så att en kastade fyra dummies som hunden inte såg uppe på en kulle. Sen gick vi runt kullen och skickade upp hunden fyra gånger från olika ställen runt kullen. Det fixade Russin jätte bra. Hon hittade snabbt dummyn och kom tillbaka igen med en gång, ett fint fotgående till nästa ställe, snabbt ut, snabbt in och en bra avlämning. Oh vad kul det är!

Tyvärr har Russin återigen problem med ögonen. Vi hoppas att det blir bra med de olika ögonsalvorna och avvaktar lite för att se hur och när vi måste göra mer. Lägger in en bild på henne från i fredags. ”Det är så synd om mej eller hur?”