Vi var i Matrei hos svärföräldrarna i helgen och tog oss en liten promenad. Vintern närmar sig som man ser och det var visserligen vackra dagar, men rätt så kalla. Njut av bilderna!

Arthur och Russin

Russin Innergeschlöss

Rönnbär

Grossvenediger

Mycket hundträning har det inte blivit i helgen. Lite lydnad naturligtvis och ett spår blev det också. Spåret som var på drygt 300 meter gick jättebra, men med markeringarna var jag inte nöjd med. Mycket slarv där minsann. Måste helt enkelt träna mer på just det.

Träningen i torsdags gick också jätte bra. Russin hade en underbar attityd och var sååå lycklig över att träna så att hon slarvade lite där också. Hade det varit prov vore ju inte det så bra, men nu blev jag också så glad över att Russin verkar må så bra och är så härligt pigg och glad. 😆

Helgen har tillbringats med mycket hundträning och vi har haft det kul och härligt. Redan i torsdags ringde min lydnadstränare och frågade om jag inte ville starta ett prov till i år och träna lite på en ny plats. Jag var genast med på noterna och så träffades vi på fredag eftermiddag i Vomp som ligger här i närheten. Det var jag  och två andra som också kommer att starta. De i BGH2 och jag i BGH3. Russin var väl lite okoncentrerad, men jag skyller på en helt ny omgivning. Nu ska vi dit och träna på torsdag igen. Provet är först den 11 november så vi har lite tid på oss för att finslipa detaljerna som inte var så bra på förra provet.

I lördags träffades vi för att hylla vår lydnadstränare. Vi överraskade henne och hon blev så glad. Det var kul för hon är verkligen en toppen tränare som verkligen engagerar sig till 100%. Jag är så glad över att ha träffat henne. Efter det åkte jag och Doris iväg och la några viltspår till våra hundar. De fick ligga i fyra timmar och sen gick vi dem. Det gick riktigt bra. Jag var verkligen nöjd med hur Russin spårade, efter det la vi ytterligare ett spår till varje hund igen. Dessa spåren fick ligga över natt och så gick vi spåren nu  i förmiddags. Här började Russin väldigt osäkert, hon visste inte riktigt vad hon skulle göra tror jag, men så plötsligt så kom hon på det och då gick det undan. Hon visade lite osäkerhet ytterligare en gång, men sedan gick det väldigt bra igen. Det är verkligen kul att spåra och det tycker även Russin!

Hela helgen har vi haft ett underbart väder. SOL, SOL och SOL. Tyvärr blir det inga bilder. Hade visserligen med mig kameran idag, men den låg bra i väskan och det blev inte en enda bild.

Den här bilden tycker jag är speciellt fin. Gissa varför?

Bilden har jag lånat från FRK Södra/Blekinges hemsida

Först tänkte jag inte lägga in filmen, men varför inte, det kanske är någon som är intresserad av hur  BGH 3 går till här hos oss. Nu vet jag att jag framöver ska träna på att gå lite mindre stelt 😆

Idag har det varit en lyckad dag 😆  Vi startade på lydnadsprovet  även om jag blev helt förskräckt när jag vaknade i morse och såg att det snöade!! Inte det bästa för Russins rygg tänkte jag. Vi körde iaf iväg eftersom de lovade finare väder. Det klarnade redan upp när vi var på väg och i Telfs där provet ägde rum sken t.o.m. solen. Det var rätt så kyligt, och det var naturligtvis blött, men det kändes riktigt bra. Vi startade fram emot elva snåret och det gick, bortsett från några mindre missar riktigt fint. Det blev ett första pris med 96 poäng av 100. Vad kul, härligt och helt underbart det känns. Min duktiga lilla Russin, vi har blivit ett så fint team, värdens bästa Russin och jag.

Efter tävlingen åkte vi vidare tillsammans med Doris och Dietmar och deras två golden och la några viltspår. Hundarna fick gå spåren efter någon timme. Russin spårade riktigt bra.  Kanske en aning för snabbt, men det gick väldigt bra ändå. Vi gick en liten runda efteråt och sen dess ligger Russin och vilar. 🙂

En gammal bild från 2009

Våga vägra facebook!

Vad svårt det har blivit!   Är man lite nyfiken, som jag är  😮  och vill hålla reda på lite vad som händer i hundvärlden har det verkligen inte blivit lätt. Det är otroligt många hemsidor som bara uppdateras någon gång och då kanske bara med ett resultat. Alla dessa härliga berättelser om jaktprov, olika träningar och utställningar och andra ”hundupplevelser”. Det har varit så kul att läsa om allt detta och det är så kul att det iaf finns några som fortfarande skriver lite.  Jag är visserligen med i facebook, men ärligt talat tycker jag att det känns lite jobbigt och vågar mig inte riktigt in i träsket. Det är så mycket andra informationer om andra saker som jag tycker är väldigt ointressant och då synd om den dyrbara tiden som ändå inte räcker till.

Här händer det ju inte alltför mycket. Inga spännande nyheter eller träningar att berätta om. All träning ligger lite på sparlåga även om jag ju har anmält till lydnadsprov i helgen. Jag vet fortfarande inte till 100% om jag startar eller inte. Det beror lite på hur vädret är. Vi får väl se.

Igår kväll när jag var ute med Russin träffade jag på en kille som också var ute med sin flat. Jag har bara sett ”Nero”, som jag fick veta att han heter, på avstånd någon gång. Nero är mycket mer flattig än vad Russin är pigg, glad och busig är en bra beskrivning. Jag frågade killen vad Neros uppfödaren hette. Det var en uppfödare som tyvärr inte är registrerad som uppfödare, alltså inte hos ÖRC eller FCI. Nåja, tyvärr finns det sådana uppfödare här. Hundarna säljs med stamtavlor och olika papper och köparen tror att det är ”riktiga” stamtavlor. Den här killen var lyckligt ovetande om detta, som verkligen är ett problem, och berättade för mig att det bara finns 27 flatcoated i hela Österrike. Jag menade då att det finns ju flera och att Russin också är en flatcoated retriever.  Ja, men din är ju brun, och av de som är svarta och långhåriga (med betoning på långhåriga)  finns det bara 27 stycken svarade han. Flatten är visserligen inte så vanlig som i Sverige, men så ovanligen är den inte.

Russins rygg är bättre och det går bra utan smärttabletter. Det är lite svårt det där, att veta om man gör rätt eller inte. Hur ont har hon utan? Jag vill naturligtvis inte att hon ska behöva ha ont, men samtidigt blir hon lite påverkad av tabletterna verkar det som. Lite tröttare och slappare helt enkelt.  Igår fick hon massage och det var många muskler som var hårda. Vi går nu en gång i månaden och det verkar som om det är tillräckligt.

Snön försvann snabbt igen tack och lov. Längre upp kom det ca 40 cm, mycket är borta även där, men bergstopparna lyser vita. På fredag har vi lydnadsträning igen. Det ska bli kul med lite träning och den 8. eller 9. oktober har jag anmält till tävling BGH 3. Spännande!

Tittade precis ut genom fönstret och vad ser jag?   DET SNÖAR!!!!