Upp med hakan

 

Då har det gått ytterligare några dagar och jag ska försöka att inte bekymra mig så mycket. Det är inget som blir bättre av det.

Vi har haft ett underbart sensommar väder här i helgen. I fredags eftermiddag gick Russin och jag en runda i skogen. Vad Russin tyckte det var härligt. Han gasade på rejält och njöt av att springa av sig ordentligt tror jag. Jag hittade lite kantareller och även trumpetsvamp, så det blev en god kantarell macka på kvällen. Trumpetsvamparna håller vi på att torka.

Efter det blev det ett veterinärbesök igen. Russin har något hjärtfel och förutom Lasix som är vätskedrivande och Fortecor  för hjärtat som vi fick för två veckor sedan, fick hon nu även Vetmedin, även det för hjärtat. Vi får väl se hur det blir.

I lördags hade vi lite att pyssla med, så det blev bara en liten skogspromenad och så la Arthur ett blodspår till Russin som vi gick idag på morgonen. Det gick väl inte så bra för hon vimsade omkring lite väl mycket även om hon hittade klöven till slut. Russin och jag åkte hem och åt frukost tillsammans med Arthur och så packade vi ihop lite och körde iväg för att njuta av vädret. Arthur tog naturligtvis Mountainbiken och Russin och jag gick. Rätt så långt, men inte brant. Vi gick utmed en bäck vilket Russin tyckte var helt fantastiskt kul.  Inte ett dugg märkte man av hennes hjärta. Jo, hon hostade några gånger, men inte mer än det.  Vi hade iaf en härlig dag.

 

Här händer inte mycket

Russin September 2010

Här händer det inte mycket. Russin är ytterligare något piggare. Jag tycker att det varierar lite.

Jag har lagt några korta spår till henne som hon gått riktigt bra. Vi har även tränat rätt så mycket liggmarkeringar.  Allt tycker hon är så jätte roligt. Skickade även iväg henne på några dummies, inga avstånd men, vad kul hon tyckte det var. Det lyste riktigt om henne av glädje. Så söt

Funderingar

Vi var hos veterinären igår kväll och tog röntgenbilder igen. Det är mindre vatten i lungan nu så tabletterna hjälper.

Russin är mycket piggare, piggare än hon varit på länge, men hon blir också fort trött. Eftersom det inte gjorts något ultraljud vet vi inte riktigt vad det är för hjärtsjukdom, men veterinären pratade om DCM (dilaterad caridomyopati). Jag vet inte själv om vi ska åka iväg till en specialist, en kardiolog, som får kolla igenom hjärtat ordentligt. Den som rekomenderas är i München och det är en bit att köra. Hjälper det henne? Hur ser en prognos ut?

Allt är så otroligt svårt. Det är synd om henne, men än har hon absolut livskvalitet. Så länge vattnet är kvar i lungan får vi ta det lugnt med allt, men sen hoppas jag att vi kan börja träna lite ändå. Hur det hela utvecklar sig står i stjärnorna, men vad gör man med en fyraårig liten flattetjej som man inte kan eller bör ta med på olika sportliga aktiviteter eller apporteringsträning. Det är ju inte bara hjärtat som orsakar problem utan även hennes spondylos. Vi kör nog vidare som vi gjort och låter henne få ett roligt liv.

Det här med hjärtat är säkert något som hon har haft väldigt länge. Arthur och jag har ju ofta frågat oss om hennes hjärta är friskt eftersom hon alltid har blivit så fort otroligt trött, men även om vi alltid har frågat veterinären om hjärtat verkligen är okey är det inget som har gjort en röntgen.

I eftermiddag kommer jag nog att fixa till några bilder så att det inte bara är tråkig läsning här i bloggen.