Peppar och jag tränar ju mycket ensamma och jag har märkt att han går upp i varv när han ser  och träffar andra hundar. Hittills är det inte många tillfällen vi har haft med riktiga hundmöten, egentligen är det bara vid retrieverklubbens hundskola och där är det bara den jämngamla labbetiken. Idag började vi i ytterligare en hundskola som förberedning inför kommande lydnadsprov. Här var det många hundar av olika sorter, både stora och små. Peppar uppförde sig som jag hoppats på att han inte skulle göra. Gick upp i varv helt otroligt, skällde drog och slet i kopplet. Ja, han var helt omöjlig. Det positiva var att han ändå varvade ner ibland, men så fort vi rörde på oss igen var det kört. Det kändes naturligtvis rätt så jobbigt, men jag tror ju säkert att vi ska få rätsida på det.

Det har kommit ytterligare lite snö. Jag tycker det är skönt och träna lite kan man ju iaf. Igår var Peppar och jag ute och tränade lite linjetag med burkar. Han är snabb den lille killen. Fort ut till burken och fort tillbaka till mig igen. Kul ❤ Linjetagen är inte så långa, men de blir nog snart lite längre.

Eftersom jag är så ivrig på att börja med lite träning igen, beslutade jag att prova en för mig ny hundskola. Jag hade visserligen sett på deras hemsida att tränaren var en lite äldre herre, men att han var så gammal hade jag inte räknat med. Nåja åldern spelar ju inte någon roll egentligen, men när  inlärningsmetoden också är urgammal så blir det naturligtvis helt fel för Russin och mig. Vi kämpade oss igenom en timmes träning och jag var den enda som belönade med godis och lekte lite med en boll för att göra det lite roligt. Egentligen sorgligt att det finns sådana hundskolor fortfarande. Tränaren skulle bli glad om vi kom tillbaka, men jag tackade för oss. (Bilden är från 11/2008)

Här har all snön töat bort, allt är blött och otroligt skitigt, men det går rätt så bra att träna lite. Det gjorde Russin och jag idag här utanför. Det blev teckenträning som gick riktigt bra. Kul!

Annars händer det inte mycket. Jag sitter  framför datorn rätt så mycket och provar mig fram med alla möjliga småsaker som ska in på sidan. Det är inte alltid så lätt att lista ut hur allt fungerar

Ja, det är inte så mycket egentligen. Vi tar det riktigt lugnt med allt. Ärligt talat blir man även lite bekväm när man inte har några riktiga mål när det gäller hundträning. Russin är redan i pension, men  visst tränar vi lite ändå. Vi åkte till och med med för att träna lite med vilt förra helgen. Russin har ju aldrig varit direkt lättmotiverad med att ta vilt och det har ju inte ändrat sig. Nu fick hon hämta en kanin som hon faktiskt tog efter många om och men, men fasanen låg rätt bra där den låg tyckte Russin och flyttade den bara en halvmeter. Ja, det blev inte mycket mer med den träningen. Jag fotade de andra lite och sen åkte vi hem igen. Ärligt talat var jag väldigt frustrerad och ledsen efteråt. Varför har jag fått en så sjuk hund? Livet går inte alltid i dur minsann.

Idag har vi varit ute och njutit av ett underbart höstväder. Dimmigt på morgonen, men ovanför molnen sken solen från en klarblå himmel. En underbar höst dag har vi haft och nu ligger Russin och sover riktigt gott i soffan.

Inndalen

Russin Voldöpperberg

Russin oktober 2010

Russin och jag

Hur mår Russin då? Jo visst är hon piggare. Kardiologen som undersökte Russin tyckte att vi ska försöka med smärtstillande en lite längre tid för att se hur hon reagerar på det eftersom han trodde att väldigt mycket kommer från hela rörelseapparaten. Hon får nu en Previcox om dagen och det hjälper henne.

Russin September 2010

Här händer det inte mycket. Russin är ytterligare något piggare. Jag tycker att det varierar lite.

Jag har lagt några korta spår till henne som hon gått riktigt bra. Vi har även tränat rätt så mycket liggmarkeringar.  Allt tycker hon är så jätte roligt. Skickade även iväg henne på några dummies, inga avstånd men, vad kul hon tyckte det var. Det lyste riktigt om henne av glädje. Så söt