Nu är det verkligen väldigt länge sedan jag skrev. Allt är bara bra. Den sista tiden har vi tränat rätt så mycket lydnad och det är riktigt kul. Jag tycker att vi båda gör stora framsteg. Den 23 April ska vi försöka oss på BGH 1 igen. Peppar kan allt, så det gäller bara att hålla ihop när det är folk och hundar runtomkring, samt en matte som är nervös. Jag hoppas verkligen att vi kan få till det.

I mitten av maj ska vi på en liten lydnadskurs. Även detta ska bli väldigt spännande och dagen efter ska vi starta obedience beginners. Så visst ska det hända lite den närmsta tiden.

Lite tränar vi även med dummys och även här gör vi ju framsteg. Här har vi dock problem med mig. Om bara jag kan reda ut hur jag ska ha för utstrålning eller hur man nu ska förklara det, sa tror jag att vi kan reda ut allt. Om jag bara kan förmedla att allt  bara går genom mig och att det är jag som tar besluten och inte Peppar, så kommer vi kunna ta oss långt. Tyvärr är vi inte där ännu, men skam den som ger sig.

Vi har haft ett underbart vårväder och även om det bara är mitten av april, så är det fantastiskt mycket som blommar. Det är helt underbart.

En liten film på vår träning i det underbara vintervädret 😀

Idag på eftermiddagen åkte Arthur iväg och åkte skidor och Peppar och jag tog oss en promenad. Tog med mig kameran och tänkte att det kanske blir någon bra bild. Nöjd är jag inte, men här på bloggen kan jag ju visa några.

Idag var vi iväg och åkte kälke igen. det är så roligt när det är bra med snö och inte så isigt. Denna gången gick vi upp till Haagalm vid Hopfgarten. Det tog drygt en timme att gå upp och det kändes nästan som om det var lite för kort. Själva banan var väldigt fin med en hel del kurvor. Tyvärr var det väldigt mycket folk som gick upp när vi åkte ner. Det gällde att styra ordentligt. Peppar fick dra Arthurs kälke upp och fick springa nästa hela vägen ner. Skitkul tyckt han 🙂

Tiden går som vanligt väldigt, väldigt snabbt och även om jag inte har varit iväg och tränat något, så har vi definitivt inte varit lata.

Eftersom det nu verkligen är länge sedan jag skrev, blir det ett lite längre inlägg.

På kvällen på nyårsaftonen, efter en god och mysig meny hemma, packade vi ihop vår vandringsutrustning inkl. pannlampor och vandrade upp till Hinterhorner Alm. Det fanns ju ingen snö och det var lätt att gå. Vid 23:30 var vi uppe och vi var nästan ensamma. Vi hittade ett ställe där vi satt vindskyddade, njöt av den fina utsikten och drack glühwein. Kvällen var alldeles stjärnklar och när tolvslaget kom var det naturligtvis ett väldigt vackert skådespel som vi fick bevittna. Jag hade plockat ner två små flaskor sekt och några munsbitar med räkor och lax, så vi hade det lite festligt. Det blev tyvärr snabbt alldeles för kallt och även om vi hade ordentligt med kläder på oss började vi frysa ordentligt. Vi travade neråt igen och var hemma så vid halv två på natten. Peppar tyckte, tror vi, också att det var mysigt och sov länge liksom vi nästa dag 🙂

Den andra januari började Peppar och jag med  obedience. Vi är tre tjejer som kommer att träffas en gång i veckan för att hjälpa varandra. Då var det fortfarande ingen snö, men den kom några dagar senare och vi har inte träffats sedan dess. Dels var det på grund av snön och sen har det varit på grund av kylan. På kvällarna har vi haft omkring -10° och då tycker jag att det blir alldeles för kallt i fingrarna.

Vi fick alltså mycket snö omkring den 6. och 7. januari ca. 40 cm. Äntligen! Allt blev så mycket ljusare. Den helgen var det inte mycket vi kunde hitta på. Ut och köra var nästan inte och tänka på. Naturligtvis var vi ute och gick här i området och Peppar var ännu mer tokig än han redan är och vi fick oss några goda skratt.

Sen kom solen och kylan fram till nästa helg dvs förra helgen då det kom ännu mer snö. På lördagen hade jag bokat en liten kurs som hette ”Social Walk”. Walk var lite mycket sagt, för så långt kom vi inte. Det var mer att hoppa ut ur bilen när andra hundar är i närheten och även lite att stå och prata lite utan att hunden stör eller bryr sig om den andra hunden och naturligtvis att gå förbi varandra. Peppar skötte sig relativt bra och började inte att stressa för mycket. Snön vräkte ner hela dagen, men nästa dag lyste solen från en klarblå himmel.

Vi packade ihop våra grejer och åkte iväg och åkte kälke. Det var en underbar dag och naturligtvis otroligt vackert.

Sedan dess har solen fortsatt att lysa från en klarblå himmel. Det är som sagt ordentligt kallt . Vissa nätter omkring -17°, men dagarna har varit angenäma med temperaturer omkring -4 till 0°. De säger att det är den kallaste januari sen 1987. Inte för att jag kommer ihåg att vi hade det så kallt då … 🙂

Julen har vi tillbringat här i Wattens. Bara vi tre, med god mat, lite hundträning med enbart Peppar, mys och en liten vandring.

På julaftonen blev det svensk julmat, med sill, gravad och rökt lax, köttbullar, prinskorvar, julskinka, självgjord rödkål, revbensspjäll. Det är naturligtvis mycket som saknas, men för oss två räcker det mer än väl.

Nedan två bilder på mig och Peppar. Inget av dem så särskilt bra, så det blev lite tillkonstlat 🙂

Det blev alltså även en vandring på måndagen den 26.12.2016. Vädret är helt underbart. Det är så soligt och fint, men otroligt torrt. Det har inte regnat eller snöat på länge och det ser verkligen rätt sorgligt ut när man är uppe på 2000 meter och det inte finns någon snö alls. Alla skidområden består av vita band som för ner till dalen. Här kan man alltså åka skidor, men annars är allt brunt.

Vår vandring gick till Voldöpper Spitz. en härlig tur där Peppar fick vara lös hela tiden. Han var riktigt duktig ❤

Det blev ytterligare en träning med Barbara innan jul. Egentligen hade vi tänkt att tillbringa hela helgen i Matrei hos svärföräldrarna, men vi ändrade våra planer och körde dit bara över dagen. Det betydde då att vi kunde vara med på träningen på söndagen. Det var ett underbart väder, lite frost, men solen sken från en klarblå himmel. Vi åkte till Obernberg. Svår terräng för hundarna. Peppar var taggad till max, mycket på grund av att det var ett nytt område, och var därför inte precis duktig. Markerade dåligt, och lyssnade inte på pipan och var allmänt alldeles för het för att kunna prestera. Med på träningen var Marco med Chili och Barbaras kille Stephan med Aragon. Chili jobbade väldigt fint idag och Aragon, som egentligen alltid är duktig, hade lite problem idag med att förstå vad Stephan ville.

Så nu var pepparkaksbaket avklarat. Det var egentligen inte alls planerat att jag skulle göra pepparkakor, men eftersom alla pepparkakor var slutsålda på IKEA så fick jag fixa ihop några själv. Visst smakar de hemmagjorda mycket bättre, men det tar ju lite tid. Nu fuskade jag lite och gjorde bara en halv sats och det gick snabbare än jag tänkt. Kul! Vidare gjorde jag lite chokladkola i lördags och lussekatter har jag också fixat till. Jag känner mig riktigt duktig 🙂

Här går vi Peppar och jag efter en fin lång dirigering. Vi var iväg och tränade med Barbara, Stephan und Marco igår. Det är så kul och bortsett från starten som alltid är väldigt jobbig för Peppar och mig var han riktigt duktig. En otroligt stor fyrkant med sex dummys i varje hörn dvs 2 dummys per hund. Vi lät hunden sitta gick ett par meter rakt mot ”målet” kallade in hunden och skickade. Vid första skicket gick Peppar bara ung. till hälften och där blev han hängande och irrade omkring, olydig blev han också, så det var bara för mig att springa ut och hämta honom. Förklaringen var att det straxt innan vår träning hade gått en tik där och kissat. Vid andra omskicket  sprang han för lång åt vänster och vi fick göra om det. Tredje skicket gick bra, men så hade vi ju gått lite närmre, och det var en lycklig och anfådd Peppar som kom  tillbaka  med dummyn. Resten av uppgifterna löste han otroligt bra. Det var långa och raka linjer till varje dummy. ❤

Nu hoppas jag att det är sista dagen som jag är sjukskriven. Jag åkte på en dunderförkylning som satte igång förra söndagen alltså den 27 november. Då hade jag lite feber så på måndagen stannade jag hemma från jobbet. På måndagen kände jag mig dock relativt pigg och beslutade att gå till jobbet på tisdagen. Jag hade naturligtvis några saker på skrivbordet som det var rätt så bråttom med. På tisdagkvällen fick jag lite feber igen, så på onsdagen blev det doktorn istället för jobbet. Jag sjukskrev mig till fredagen och tänkte väl att jag kunde jobba på måndagen vilket jag också gjorde. Det kändes verkligen inget vidare den dagen och på tisdagen var jag mycket sämre igen. Det blev en ny sjukskrivning och antibiotika. I morgon ska jag alltså jobba igen och jag känner mig rätt så okey. Det är ju bara 5 timmar på fredagen, så jag känner mig rätt så säker. att det ska gå bra. Peppar har bara fått lite träning här inomhus, små detaljer inom lydnaden. Jag tycker faktiskt att han lärt sig en hel del de här dagarna. Promenaderna har inte blivit långa, nästan bara några kisserundor och sen har vi legat i sängen eller i soffan och myst tillsammans. Idag tog jag iaf med mig kameran och det blev några bilder på lillkillen ❤

Vädret är varmt och soligt. Jag hoppas dock att vi får lite snö så småningom.

I dag var vi iväg och tränade med Barbara igen. Det var ju tyvärr ett tag sedan, men idag blev det av. Vi åkte iväg till Lottensee, vädret var bra, men eftersom Lottensee ligger rätt så högt hade gårdagens regn förvandlats till snö där. Visserligen inga som helst problem, men det var rätt så svårsprunget för våra hundar.

Vi hade lagt ut tre ”öar” med 4 dummys. Väldigt långa avstånd och mycket stadga eftersom vi gick omkring rätt så mycket. Jag berättade naturligtvis genast att Peppar börjat med att knäcka dummys. Barbara blev lite konfunderad och tog över Peppar i början och första skicket gjorde hon med Peppar. Ingen knäckt dummy där inte 🙂 Jag fick ta över Peppar och skickade honom snabbt till en annan ö. Han kom tillbaka, ingen knäckt dummy där heller, men han lämnade den inte så gärna till mig. Någon knäckt dummy blev det inte idag 🙂 . Bara det gjorde min dag bäst 🙂 . Peppar jobbade riktigt, riktigt bra, med otrolig fart och glädje.

Barbara menar att Peppar är en hund som genast visar och säger till om det är något som inte passar. Det är därför otroligt viktigt för mig att verkligen läsa honom och ta hänsyn till att han t.e.x. (ännu) inte klarar av att sitta länge med störningar. Han måste få avreagera sig emellanåt, sen går det bra igen. Som det nu var på samträningen förra månaden, då var det väldigt mycket stadga, sen en alldeles för enkel apport . Då kan han bara tramsa. Efter det åter igen stadga och sen ett närsök. Där hade det varit bättre för honom med ett riktigt ”stor” sök så att han hade kunnat spinga av sig lite. Nu blev det en knäckt dummy istället. Jag hoppas verkligen att jag kan komma ihåg det här och alltid försöka att ta Mitt ansvar över Peppar. Att jag säger det före en träning att om jag märker och vet att det kan bli för mycket, då går lite åt sidan och gör lite andra övningar med Peppar så att alla blir nöjda och glada.

Så otroligt tråkigt att det inte blev någon bild från den här underbara dagen. Nu blir det en ny bild, tyvärr i dålig kvalitet, på Peppar i en ny utrustning. Ett nytt sele och ett nytt halsband. Är han inte söt ❤ ?