Träning

I fredags kom det lite snö och nu har vi ett par centimeter här. Det ser iaf lite vintrigt ut och i natt ska det komma lite till.

I förmiddags träffade vi Doris med Siena för en liten träning. Vi hade redan innan sagt att vi inte tränar så länge och så blev det också. Russin tyckte iaf att det var jätte kul och var i mina ögon riktigt duktig, naturligtvis inte perfekt, men med tanke på att vi inte tränat på väldigt länge  så gick det över förväntan. Siena var tyvärr rätt så stökig och olydig. Siena kan vara så duktig, men så ibland glömmer hon allt och gör allt för att retas. Så jobbigt för Doris. Russin är bara så behändig, inget bråk och hon vill (för det mesta) göra  allt jag vill att hon ska göra.

Efter träningen åkte vi hem och Russin blev masserad av mig. Jag kan naturligtvis inte ersätta massagen på terapin, men lite kan jag kanske bidraga till att Russin mår bättre. En sak är också intressant och det är att Russin  ju aldrig har tyckt om att bli klappad och att kela. Nu när jag lägger en dyna på golvet och ropar på Russin, då kommer hon och lägger sig riktigt så att jag kan massera henne och när jag säger att nu tar vi den andra sidan så vänder hon själv. Ofta somnar hon och man märker att hon tycker det är rätt så skönt och mysigt

Jag har tyvärr inte några nya bilder så här kommer en bild från november 2007

Russin 2007

inget speciellt

Nu har återigen en vecka gått. vi har fortfarande ingen snö, men nu i helgen är det sagt att den ska komma.

Vi har nu varit på hundfysioterapi nio gånger och även om inte Russin är så förtjust i att gå dit, så mår hon bra av det. Hon är mycket piggare och gladare och smärtstillande behöver hon för tillfället inte heller. Allt är frid och fröjd så länge vi inte hittar på något speciellt. Vanliga promenader verkar vara bäst. Det som känns otroligt tråkigt nu är att vi helt enkelt inte har råd med en terapi i längden.  Det kostar € 35,00 / behandling och vi har alltså för november betalat € 350,00 dvs drygt SEK 3500,00.  Vi får nog se hur det går om man drar ner på terapin till två gånger i månaden.  Nästa vecka ska vi iaf göra röntgenbilder igen och ta blodprover.

Hade vi haft möjlighet att ha en hund till så hade vi nog haft det inom en snar framtid. Jag förmodar att det för oss alla tre hade varit bäst. Tyvärr får jag bara ha en hund på jobbet och än har jag inte lyckats med att övertala min chef .

Härligt novemberväder

Idag sken solen från en klarblå himmel och då kan man bara inte vara hemma. Vi packade våra ryggsäckar rätt så tidigt med en liten matsäck och lite extra kläder och gav oss iväg. Vi njöt alla tre även om vinden blåste kallt uppe på toppen och molnen började dyka upp fram på eftermiddagen. Russin sprang omkring och verkade inte alls trött, då var nog matte tröttare i benen. Det kändes i knäna efter att ha gått nerför 1.000 höjdmeter får jag erkänna. Fler bilder hittar ni här

Russin mår bättre

I kväll ska vi iväg och massera Russins rygg igen. Det bästa av allt just nu är att Russin är bättre. Hon går på något sätt mjukare och verkar mycket lyckligare. Hon är pigg och glad och det gör mig oxå så otroligt glad. Det är nästan så man kan börja planera lite aktiviteter igen. Än skickar jag henne nog inte i pension 😉

Det är en bit att köra (ca 18 km) två gånger i veckan och vägen är otroligt krokig. Det är nästan så att den ibland slår knut på sig själv. På onsdag kvällarna tar jag motorvägen eftersom det är lättare att köra i mörkret. Snabbare går det inte för det är längre och mer trafik och avgift som ska betalas.

Höstpromenad

Idag har vi haft ett underbart höstväder soligt, varmt och skönt. Russin och jag gick en långpromenad, men tyvärr var det inte ofta som jag kunde släppa henne lös eftersom det inte bara var vi som ville njuta av det härliga vädret.

Apporteringsglädje

Fina Russin

Glädje

Väntan

Baumkirchen i höstdis

Lite nyfikna kalvar

 

Russin har nu varit hos hundfysiologen tre gånger och ärligt talat märker inte jag någon större skillnad, men Bernadette som masserar Russin säger att Russins muskler i ryggen inte alls är så stenhårda som de var i början. Från och med idag ger jag henne inte Previcox mer och jag håller tummarna att jag inte behöver ge henne tabletterna mer.

Hundfysioterapi

Här i Österrike dvs i västra delen av Österrike är hundfysioterapi något som är väldigt ovanligt. Det finns en är i Innsbruck , men eftersom jag inte hört något direkt positivt om henne ville jag inte gå dit med Russin. I våras hörde jag om en tjej som skulle vara riktigt bra och eftersom jag nu har hört det nu från flera håll så beställde jag tid hos henne och var där med Russin  i fredags eftermiddag. Det blev ett rätt så långt samtal, sen tittade hon noga på Russin, hur hon står och hur hon rör sig. Efter det blev det massage, elektroterapi och ”underwater treadmill”. Vi var där ungefär 2,5 h.  Nu ska vi dit två gånger i veckan under november månad och sen får vi avvakta och se.

Annars är det inte mycket som händer här hos oss. Allt är rätt trist inte bara vädret.