Russin och jag sep. 2009

Vi var iväg och vandrade idag. Arthur släppte vi av på en parkeringsplats med Mountainbiken och Russin och jag körde vidare till en annan parkeringsplats. Vi gjorde en härlig tur i sensommarvärmen och träffade Arthur när vi var på tillbakavägen.   Fler bilder hittar ni  här

Gårdagens träning gick jättefint och man märker  inte alls av Russins hälta idag. Nu hoppas jag att hon är helt bra och förblir det! På torsdag ska Doris och jag till Ruth och träna igen. Så kul det ska bli!!

Vi har ett underbart sensommarväder. Solen skiner och det är varmt. När det är så fint ute önskar man att man hade lite semester för att kunna vara ute och vandra i alperna och/eller ta några rundor med mountainbiken. Men det är nog tur att vi inte har semester nu eftersom vi ändå inte kan göra dessa underbara saker pga av Russins hälta. Det känns faktiskt lite tråkigt, för vi älskar ju att hålla igång, men det viktigaste nu är ju att hon blir helt frisk och det är onödigt att riskera något nu när det äntligen börjar bli bra igen. Vi har iallafall tränat lite i eftermiddag och hon tyckte det var så kul. Vi hann även med ett litet spår – nåja spår är väl lite överdrivet, men vi tränade det också. I morgon ska vi iväg och träna med Doris och Siena igen och det ser jag fram emot. Ha det bra!!

Scholly´s Elvis April 2008

Det här är Elvis eller Scholly´s Elvis som han egentligen heter. En ung labrador kille född den 5.12.2007 och som ägs av Waldemar Allmeier.  Waldemar hade förut Labradoren  Brave Aquila vom Kralhof ”Giro”  som blev International Field Trials Champion och som även är pappa till Elvis. Tyvärr råkade Giro ut för en olycka och dog något år senare pga följderna bara sju år gammal.  Det var tyvärr inte många gånger jag fick träffa Giro och det är inte så ofta som jag träffat Elvis heller, men Elvis är en sån mysig och go hund. Ja varför skriver jag nu detta. Jo, egentligen bara för att gratulera Waldemar och Elvis som redan fixat ett CACAT här i Österrike förra helgen.  De är så duktiga!!

Elvis

Waldemar och Elvis

Fortsätt läsa →

Igår blev det inget, fick ett SMS på eftermiddagen att det inte blev av, men idag har vi varit där och ska dit igen vid fem tiden. Först fick vi visa lita hur vi är i lydnaden och han verkade – utan att vilja skryta – imponerad. Ja, han sa det ju också.  Så kul att höra, ärligt talat blev jag  skitglad! Sen la han ut en ruta till Russin och mig och det satte igång. Russin arbetade på bra och noga. Även här var han nöjd och började redan planera för våran framtid. Vid fem tiden lägger han en ruta till till oss och sen fortsätter vi nästa vecka igen. Ha en fin helg!

I kväll ska Russin och jag  till ”Rettungshundezentrum” och får då vår första lektion i att lära oss att spåra. Spännande!!

Lydnadsträningen satte igång förra veckan. Det var riktigt kul, men jag märkte att Russin blev trött rätt så snabbt.  Vi tar det rätt så försiktigt, men huvudsaken är att allt går vidare. Det blir tex inga hopp över hinder och belöning med ett bollkast blir det inte heller. Russin tyckte det var roligt iaf. Igår skulle det vara träning igen, men lydnadsplanen stod under vatten eftersom det hade ösregnat precis hela dagen, så tyvärr fick jag ett telefonsamtal om att det hade blivit inställt. Nästa prov är redan den 24 oktober. Just nu känner jag mig egentligen  inte riktigt redo ännu för GH2, men vi får väl se.

I juni i år öppnades en ny hundträningsplats snett över gatan där vi bor. Jag har trott att det bara var för räddningshundar, men igår var jag där och alla är välkomna. Jag har länge varit intresserad av att börja att spåra med Russin och eftersom situationen nu är som den är så vore det kanske ett bra tillfälle. I kväll ska jag dit igen och får då reda på lite mer. Spännande tycker jag.

Vi var även och tränade lite apportering med Doris och Siena i torsdags kväll.  Jätte kul var det och Russin var jätte duktig. Det blev ett väldigt kort träningspass för det började ösregna och jag menar då verkligen ösregna, bara efter tre övningar och då avbröt vi det hela. Doris hade bla lagt ut två dummisar på en kulle för en dirigering, som Russin hämtade så otroligt fint.  Tyvärr så tror jag att det var just den övningen som gjorde att hon haltade lite på fredagen. Det där att springa nerför är nog inte det bästa. Men som sagt, hon var jätte duktig och det är underbart att se hennes glädje över att få jobba lite.

Det är nu länge sedan jag skrev något. Jag har inte riktigt känt för det, men det blir så ibland.

Semestern i Sverige är sedan länge över.  En av höjdpunkterna var naturligtvis Flatmästerskapet som jag var och tittade på. Så kul att se alla dessa duktiga flattar med duktiga förare, men speciellt roligt var det att träffa Malin och Mingla igen och se hur Mingla jobbar. Det var också så roligt att se Russins syster Humla igen och träffa hennes Matte Marie. Duktiga var de också.

Som vanligt är ju semestern ”hemma” i Sverige något alldeles speciellt. Att återse föräldrar och syskon känns så bra och det är så tråkigt att vi inte kan ses lite oftare. Vädret var tyvärr inte det bästa, men några fina dagar fick vi iaf uppleva.

Det som gjort att jag inte haft någon lust att skriva är att Russin varit halt. Redan efter träningen i Montafon ibörjan av juli upptäckte jag att hon haltade, men brydde mig inte så mycket och det gick över. Efter vår vandring i juli (förra blogginlägget) var hältan ordentlig, men jag ”orkade” inte springa till vetrinären igen. Kände att det fick vara nog med vetrinär besök nu. Hältan försvann igen, men så gick vi ju bara tråkiga koppelpromenader. Första träningen i Sverige och så var hältan där. Tänk så mycket jag hade tänkt att träna i Sverige. Nu blev det inte så mycket med det.  Det blev bättre, men bara en lite längre promenad gjorde att hon började halta igen. Nojjiga jag, befarade naturligtvis det värsta. Sen fick Russin svamp i örat och då, när jag besökte vetrinären för det, bad jag dem att att titta på hennes ben. Vänster fram. Ja, hon hade ont i skuldran/armbågen. De menade att det är bättre om jag väntar med röntgen tills vi är tillbaka i Österrike igen och hos en vetrinär som kan följa upp det, men vila ska det vara fram till dess. Tillbaka i Österrike var det vetrinärbesök igen. Röntgenbilder togs och tack och lov såg man ingenting. Inga pålagringar. Jag kände mig 100kg lättare. Fortsatt vila i tio – fjorton dagar. Workingtesten som jag anmält till fick jag slopa. Nu har vi börjat med lite lätt träning igen och jag hoppas verkligen att allt är bra.

Det här med att Russin alltid ”har” något tär otroligt mycket på mej. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt. Russin är en sån underbar hund. Hon är så lättlärd och vill vara till lags jämt. Jag gör så många fel och är ofta så otydlig, men Russin  hon försöker alltid att förstå vad det är jag vill. Det är så trist att behöva lägga så mycket pengar hos en vetrinär när man skulle kunna lägga dem på olika träningar istället. Så mycket lättare och roligare Russin hade haft det då.  Nu hoppas jag så att Russin får vara frisk så att vi kan fortsätta vår träning och ha kul igen.

Några bilder kommer lite senare.