Julen tillbringade vi hos svärföräldrarna. I början av december fick Matrei in Osttirol otroligt mycket med snö ung. 1,5 m. Tyvärr märker man inte så mycket mer av den stora snömängden för några dagar efter det blåste mycket bort och därefter kom regnet som gjorde resten. Visst är det vitt, men inga mängder med höga snövallar osv som man hade önskat. Vi kunde iaf njuta av den snön som fanns och vädret var fint med sol kanske lite väl kallt om man ska vara petig. Det blev några turer med turskidorna iallafall så vi har inte suttit helt stilla. På morgonpromenaderna med Russin har jag alltid haft med mig några dummys och tränat lite.  Mest har vi koncentrerat oss på stopp signalen som jag tycker sitter rätt så bra nu. Igår  och idag jobbade jag och det var egentligen rätt så skönt. Man kan jobba i lugn och ro och telefonen stör nästan aldrig.

och det ser ut som om det skulle bli en vit jul vilket alltid är fint. Det har visserligen ösregnat hela lördagen och söndagen, men snön ligger fortfarande kvar även om det har minskat kraftigt. Idag sa vi ialla fall att vi måste ut och röra på oss ordentligt, så Arthur packade in en kälke och jag mina skidor och så stack vi iväg. Naturligtvis trodde vi att det skulle snöa om vi kom upp lite, men det visade sig att det regnade även uppe på 1600 möh. Inte roligt alls och vi blev rätt så blöta även om vi hade bra kläder på oss. Vi gick alltså uppför, Arthur med kälken och jag med mina skidor ung. 1 1/2 timme och sedan åkte vi ner igen. Arthur hade det lite kämpigt med sin kälke för den sjönk ner i den blöta snön. Jag hade det bättre med mina skidor. Russin tyckte naturligt vis att det var toppen. Det var även en liten test hur Russin beter sig när jag åker skidor. Jag var lite rädd för att hon skulle springa och försöka ta tag i byxbenen, men hon sprang så fint bredvid hela tiden. Nu åkte jag förståss mest bara rakt fram hela tiden så vi får väl se hur det går när jag gör svängar, men det är väl en träningssak det också. Jag har nämligen köpt ett par turskidor, så nu ska vi gå på tur ibland tillsammans vi tre, Arthur, Russin och jag.
Annars har det inte hänt så mycket. Jag tränar lite själv och märker att det går vidare och det är så kul. Russin är så pigg, glad och vill göra allt riktigt. Hon är helt underbarbar min söta lilla Russin!!

blev tyvärr ingen höjdare.  Det var international utställning både på lördagen och söndagen. Nöjd är jag väl inte, men vem är det när det blir en tvåa. Vi blev visserligen även placerade som tvåa i Russins klass båda dagarna så det är väl kanske okey då. Jag var medveten om att det nog inte kommer att bli en topp-placering för Russin har fortfarande inte fått tillbaka sin päls. På lördagen dömde Bjarne Sörensen och det var trettio flattar anmälda (om man tänkar på Sverige är det ju ingenting) av dessa flattar var det bara en hanhund som fick excellent dvs en etta alla andra fick sehr gut dvs en tvåa. Detta tycker jag är lite konstigt för delas det ut så många tvåor måste det väl även delas ut någon med ”gut” dvs en trea också. Det är lika konstigt som om alla hundarna får excellent,( men då är det naturligtvis ingen som klagar)Nåja domaren var väldigt besviken över standarden i Österrike berättade de som pratade lite med honom efteråt och menade att nästan ingen av hundarna hade svansen riktigt ansatt och alla hade päls som inte var i showcondition. Hade vi ställt ut i de skandinaviska länderna hade vi fått treor allihopa och de som har svenskuppfödda hundar har väl inte fått de bästa för de behåller kanske uppfödaren i skandinavien.  Även jag pratade lite med honom för jag ville veta vad det var som han mätte på Russins huvud, han förklarade allt, tog sig tid och verkade trevlig. Som sagt hade jag nog inte riktigt räknat med en etta och är egentligen inte heller så besviken som flera andra var. Alla väntade nu att de på söndagen blir det kanske fler ettor. Dömde gjorde Brenda Banbury. Här blev det, tror jag fyra ettor som delades ut. Ingen etta i tikarnas öppenklassen. Hanhunden som på lördagen vunnit allt fick en tvåa på söndagen. Russins kritik kan ni läsa här: http://chokladrussin.at/russin/kritik.htm Nu hoppas jag att pälsen växer ut lite till i mitten av januari och att vi kanske kan få en etta då.