Då var vi tillbaka igen. På hemvägen tittade vi på en fin kyrka och tog en liten promenad i omgivningen. Riktigt vackert var det naturligtvis.

Heliga Barbara kapellet i La Val/Wengen

Heliga Barbarakapellet

Heliga Genesiuskykan mitt emot bara en ruin

Vi körde sedan vidare över Wurzenjoch med otroligt smala vägar och jag hade ju aldrig vågat att köra där själv, men Arthur han kan minsann. Vägen var lång, smal och krokig och det drog verkligen ut på tiden. Vacker var det iaf. Vi kom hem framåt kvällen, beställde oss en Pizza och druck ett glas vin till det.

Idag tog vi bussen upp till Würzjoch efter frukosten. Peppar var väldigt uppskruvad, men skötte sig ändå riktigt bra. Själva bussresan tog drygt 30 minuter och bussen var full. Uppe vid Würzjoch steg vi alla av och våran tur började. Först gick vi upp till Peitlerscharte och sen vidare mot Schlüterhütte därefter Medalgesalm till Kreuzjoch och ner till Ütia Ciampciôs där vi fikade lite för att sedan gå ner till Campill. Det var en riktigt lång tur på 17 km och vi är alla rätt så trötta nu.

Efter frukosten tog vi bilen till en parkeringsplats utanför Campill. Vi ville gå upp till Antersasc-dalen som beskrivs vara väldigt vacker och om vi känner att vi orkar lite till går vi vidare till Zwölferkofel. Vädret var skapligt, solen sken, några moln på himmlen, men det skulle inte regna nåtgot. Vägen var rätt så brant, men inga svårigheter alls så det gick ändå bra. Antersasc-dalen är verkligen vacker, med en fallfärdig alm och några får. Det verkar inte vara så många som hittar hit. Vi beslutade oss för att fortsätta upp till Zwöferkofel. Lite ansträngande tyckte jag väl att det var, men väl där blev vi belönade med en fantastisk utsikt.

På senvåren var det en artikel i tidningen Bergwelten som jag prenumererar på om Lungiarü i Südtirol. Lungiarü är det ladinska namnet för Campill. Jag kikade lite närmre på det och även på hotellet som det rekommenderade. Ett nybyggt litet hotel ”Sanvi” som även tog emot hundar. Det lät riktig bra, men jag la det åt sidan. I mitten av juli plockade jag fram det igen och vi pratade lite om det och om vi kanske skulle tillbringa några dagar där. Sagt och gjort, jag bokade och idag körde vi dit.

Efter flera varma och soliga dagar regnade det just idag. Vi körde hemifrån straxt efter tio och åt lunch i Pfalzen – Restaurang Schöneck. Väldigt god mat, men rätt så dyrt och det tog rätt så lång tid innan vi fick maten. Sen bar det av till Campill. Hotellet hittade vi med en gång och det visade sig verkligen vara en fullträff. Allt är alldeles nytt, personalen trevlig och god mat.

HOTEL SANVI

På eftermiddagen gjörde vi den första lilla rundan i Mühlental – Så här beskriver man rundan i ”Almenrausch”

”CHARAKTER: Das Dorf Campill (Lungiarü) hat eine ganz besondere Attraktion zu bieten: die Weiler Seres und Misci mit dem Mühlental. Die Mühlen werden von den Einheimischen Bauern zum Teil auch noch heute benutzt und stellen ein lebendiges Zeugnis einer althergebrachten Kultur dar. Die wunderschönen Weiler Seres und Misci sind ein typisches Beispiel für die außergewöhnliche geschlossene Siedlungsstruktur einiger „Viles“. Sehr schön sind auch noch die herrliche Kapelle und der Kalkofen am Rückweg.”

Idag var vi iväg och tävlade i Lydnadsklass 1. Vi skrapade ihop 278 p för Christian Steinlechner. Själva tävlingen organierades av Susi. Jag var den enda startande i Lydnad, jag tror det var 6 som startade Rallyobedience och 3 ÖPO BH/VT. Kul att det gick så bra. Nu startar vi inget med i ettan utan koncentrerar oss på Lydnadsklass 2.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag gjorde vi en vandring till en enslig dal, ja det finns ensliga dalar även i Zillertal. Det var en brant stig dit och man undrar naturligtvis hur kossarna som ska dit upp på sommarbete och på hösten ska gå ner igen klarar av det när det är så brant. Väl uppe var det en vacker dal som öppnade sig.

Vi har återigen tillbringat några härliga dagar i Bolmen. Det är verkligen balsam för själen att vara där. Vi hade fint vänder och vattnet var relativt varmt redan. vi längtar tillbaka redan nu.

Idag körde vi upp till Varberg för att starta där. Jag köpte ett nytt lagom långt koppel till Peppar på morgonen. Det var varmt och härligt och starten ägde rum först på kvällen. Det var fler anmälda idag, så det kändes lite spännande. Det började rätt så bra, men på apporteringen blev det helt fel, för det första reste han sig upp när jag tog emot apporten, sen ville han först inte ta apporten och sen spottade han ut den igen. Därefter var det väldigt mycket tugg. Det var även idag mycket avdrag för hans hopp och istöt när jag kallar in honom. Det blev bara ett tredjepris och med det är jag inte riktigt nöjd.

Hur kan jag vara så slarvig. För det första så var jag helt övertygad om att lydnadsreglerna var lika i Sverige och Österrike, men så tänkte jag att jag får läsa igenom regelboken ändå. Jo, men övningarna verkade vara identiska och följden i samma ordning utom gruppmomentet som är sist i Sverige och först i Österrike. Gruppmomentet är i båda länder sitt i grupp och sen läste jag inte mer.

Jag var egentligen först inte alls nervös, men när vi hade banvandringen så blev jag det. Det fria följet precis vid rutan och det kändes inte alls bra med tanke på hur Peppar var i Kundl. Nu gick det iaf rätt så bra ändå. Lite småstrul här och där, och väldigt mycket avdrag för att Peppar ofta hoppar på mig vid inkallningarna. Vi nollade inget och efter att alla gjort lydnadsdelen kom vi alltså till gruppmomentet. Vi gick in och jag väntade på att kommandot koppla loss hunden skulle komma, så kommer då kommandot att vi skulle lämna hunden. Jag fattade ingenting så tävlingsledaren fick hjälpa mig lite. Peppar satt fint, men tyvärr var ju mitt koppel för kort och vi fick därför bara 5 Poäng. Vi skrapade ihop 253 poäng och en tredje placering. Jag är otroligt nöjd eftersom det är första gången vi startar ett prov utan att Peppar har varit inne på området innan. Jätte fint!

Bild från Facebook Svalövs Brukshundsklbb