Ska jag vara ärlig, så erkänner jag gärna att jag fortfarande blir varm i hjärtat och ler när jag tänker på förra lördagen. Det var en underbar känsla att gå tillsammans med Russin och känna att vi två, Russin och jag, vi hör ihop. Så många som jag aldrig har sett förut kom och gratulerade och sa just det att vilket team vi är. Det var den sista tävlingen för i år, men om Russin får vara frisk och pigg kommer det att bli en del tävlingar nästa år.

Ska jag vara ärlig, så erkänner jag gärna att jag fortfarande blir varm i hjärtat och ler när jag tänker på förra lördagen. Det var en underbar känsla att gå tillsamman med Russin och känna att vi två, Russin och jag, vi hör ihop. Så många som jag aldrig har sett förut kom och grattade och som sa just det att vilket team vi är. Det var den sista tävlingen för i år, men om Russin får vara frisk och pigg kommer det att bli en del tävlingar nästa år.

Otroligt nöjd och glad har Russin och jag kommit hem från Lydnadsprovet i Vomp. Det blev klassvinst i BGH 3 med 96 poäng av 100 dvs ett första pris och vi blev även bästa BGH hund oavsett klass. Det känns otroligt härligt! Underbara Russin, tack för idag!

Vi ett snåret var vid på plats och vid halv tre var det vår tur. Jag hoppades naturligtvis att det återigen skulle bli ett första pris, men det är ju så mycket som kan hända och marginalerna är mycket små. Russin var så duktig och det kändes så bra. Tyvärr höll jag på att göra en vänstersväng för tidigt, så det blev lite krokigt, lite koncentrationssvårigheter på grund av detta och Russin lämnade min sida. Här rök någon poäng, domaren var rätt så petig när det gällde det fria följet. Några mindre småmissar naturligtvis, men annars toppen! Det var stor prisutdelning och med oss hem fick vi en stor pokal med en schäfer på 😉 (SVÖ betyder Schäferhundeverein Österreich)

Russin och jag November 2011

Igår hade vi tävlingsträning igen. Russin visade åter en underbar attityd och gjorde ”stå” perfekt och allt det andra var också riktigt riktigt bra. Vi fick till och med kommentarer av en del åskådare  som tyckte att det såg så jättefint och trevligt ut. Det var genrepet för provet som äger rum antingen på fredag eller lördag nästa vecka.

Russin, underbara Russin som gör allt för mig, följer mig överallt jag går. Hon har ju alltid varit lydig, men farten har ofta saknats och glädjen. Jag har alltid fått jobba för att få upp henne, få igång henne. Nu är det där, det som jag så ofta har saknat. Glädjen!  Jag funderar mycket på vad det beror på att hon nu sedan i somras plötsligt är annorlunda. Mycket beror säkert på att jag har en ny tränare som passar oss perfekt. Vi började träna för henne i våras och hon säger också att det är mycket mer fart i Russin nu. Kan det kanske vara för att jag ställt om till B.A.R.F och att hon inte längre får torrfoder? Det kanske är båda faktorerna, jag vet inte. Att ryggen inte är bättre det vet jag och ibland ser jag att hon kanske inte mår så bra. I måndags var tex så en dag. Vi gjorde en liten vandring i söndags och mot slutet märkte vi att hon var trött. På måndag morgon ville hon inte gå ner för trappen så vi tog hissen. Sen ville hon inte gå morgonpromenaden heller. Det räckte med att kissa och sen ville hon inte gå längre och vände. Det blev en smärtstillande till frukost. På lunchen var det samma sak och jag satt med tårar i ögonen på jobbet efter minipromenaden.  På kvällen var det bättre, även om hon inte sprang omkring så mycket och på tisdag märkte man just ingenting. Hon har alltså dagar som inte är så bra och för det mesta, men inte alltid,  blir det sådana dagar efter det vi har gått en lite längre runda. Jag har hört att jag fått kritik av någon som tycker att jag inte ska träna och starta på prov med en hund som har ont i ryggen.  Naturligtvis har jag pratat med min tränare om detta och hon tycker absolut att vi ska fortsätta eftersom Russin tycker att det är så kul och visar det så tydligt. Visar hon att hon har  ont då struntar vi i träningen den dagen. Nu är det ju så att vi verkligen inte hård tränar. Russin kan det mesta och det är i stort sett bara lite finslipning. Jag fortsätter alltså att ha roligt tillsammans med Russin, för min och Russins skull.

… som har hänt de sista dagarna, bortsett från att jag är tvungen att ordna med ett nytt pass. Jag ringde till svenska konsulatet här i Innsbruck och frågade vad jag måste ta med mig.  Då säger hon att jag är tvungen att åka till Wien! Va!!! vadå Wien, det är 50 mil dit. Jo, nya bestämmelser gör att vi är tvungna att ansöka om nytt pass personligen på Ambassaden i Wien. På konsultatet är det inte möjligt längre, men jag kan iaf hämta passet på där. Dessutom kostar det visst 177 Euro plus 17 Euro för att få det skickat till konsulatet. Tänk familjer med barn som måste dra iväg till Wien för att ordna med pass till barnen. Helt sjukt är det tycker jag! Vi får väl se hur vi gör och när vi eventuellt åker till Wien!

Här är den ena dagen vackrare än den andra. Inte ett moln på himlen, trädens blad lyser gula mot en mörkblå himmel och bergstopparna är vitpudrade. Temperaturen ligger på ung. 15° -17° på dagarna och på nätterna har vi frost. Helt underbart helt enkelt.

Det har blivit lite lydnadsträning. Russin är jätte duktig, men vi har haft ett litet problem som plötsligt dök upp.  Hon sätter sig vid ”stå”, men bara om jag gör ”sitt” först. Hon vet egentligen mycket väl vad ”stå” betyder, men här gör hon fel. Både jag och tränaren har nu kommit fram till att hon förmodligen tror att det är riktigt det hon gör, eftersom  jag aldrig har sagt till henne att det är fel. Jag har bara gått tillbaka, hon har inte fått något godis och så har vi gjort om det igen och då har hon blivit stående. Nu har jag berättat för henne att det är fel och efter det har det alltid varit riktigt. Vi får se nu på torsdag när vi är på den riktiga lydnadsplanen om det blir rätt. Spännande.

Jag har bara lagt ett spår till Russin i helgen. Jag lät det ligga ca en timme och det hann bli mörkt ute innan vi gick det. Det blev rätt så mycket virr, men vi kom fram och markerade gjorde hon två av tre föremål.  Jag tror att det kanske var lite för svår mark. Jag trodde inte att de hade gödslat åkern, men när jag la spåret så märkte jag att jag trodde fel. Gödseln hade väl kommit dit två dagar tidigare så alldeles färskt var det inte. I förrgår och igår slängde bönderna ut massvis med gödsel på åkrarna runt omkring. Så nu får vi väl hålla oss till skogarna istället ett tag.

Ha en bra vecka!

Vi var i Matrei hos svärföräldrarna i helgen och tog oss en liten promenad. Vintern närmar sig som man ser och det var visserligen vackra dagar, men rätt så kalla. Njut av bilderna!

Arthur och Russin

Russin Innergeschlöss

Rönnbär

Grossvenediger

Mycket hundträning har det inte blivit i helgen. Lite lydnad naturligtvis och ett spår blev det också. Spåret som var på drygt 300 meter gick jättebra, men med markeringarna var jag inte nöjd med. Mycket slarv där minsann. Måste helt enkelt träna mer på just det.

Träningen i torsdags gick också jätte bra. Russin hade en underbar attityd och var sååå lycklig över att träna så att hon slarvade lite där också. Hade det varit prov vore ju inte det så bra, men nu blev jag också så glad över att Russin verkar må så bra och är så härligt pigg och glad. 😆

Helgen har tillbringats med mycket hundträning och vi har haft det kul och härligt. Redan i torsdags ringde min lydnadstränare och frågade om jag inte ville starta ett prov till i år och träna lite på en ny plats. Jag var genast med på noterna och så träffades vi på fredag eftermiddag i Vomp som ligger här i närheten. Det var jag  och två andra som också kommer att starta. De i BGH2 och jag i BGH3. Russin var väl lite okoncentrerad, men jag skyller på en helt ny omgivning. Nu ska vi dit och träna på torsdag igen. Provet är först den 11 november så vi har lite tid på oss för att finslipa detaljerna som inte var så bra på förra provet.

I lördags träffades vi för att hylla vår lydnadstränare. Vi överraskade henne och hon blev så glad. Det var kul för hon är verkligen en toppen tränare som verkligen engagerar sig till 100%. Jag är så glad över att ha träffat henne. Efter det åkte jag och Doris iväg och la några viltspår till våra hundar. De fick ligga i fyra timmar och sen gick vi dem. Det gick riktigt bra. Jag var verkligen nöjd med hur Russin spårade, efter det la vi ytterligare ett spår till varje hund igen. Dessa spåren fick ligga över natt och så gick vi spåren nu  i förmiddags. Här började Russin väldigt osäkert, hon visste inte riktigt vad hon skulle göra tror jag, men så plötsligt så kom hon på det och då gick det undan. Hon visade lite osäkerhet ytterligare en gång, men sedan gick det väldigt bra igen. Det är verkligen kul att spåra och det tycker även Russin!

Hela helgen har vi haft ett underbart väder. SOL, SOL och SOL. Tyvärr blir det inga bilder. Hade visserligen med mig kameran idag, men den låg bra i väskan och det blev inte en enda bild.

Den här bilden tycker jag är speciellt fin. Gissa varför?

Bilden har jag lånat från FRK Södra/Blekinges hemsida

Först tänkte jag inte lägga in filmen, men varför inte, det kanske är någon som är intresserad av hur  BGH 3 går till här hos oss. Nu vet jag att jag framöver ska träna på att gå lite mindre stelt 😆