Igår hade vi tävlingsträning igen. Russin visade åter en underbar attityd och gjorde ”stå” perfekt och allt det andra var också riktigt riktigt bra. Vi fick till och med kommentarer av en del åskådare  som tyckte att det såg så jättefint och trevligt ut. Det var genrepet för provet som äger rum antingen på fredag eller lördag nästa vecka.

Russin, underbara Russin som gör allt för mig, följer mig överallt jag går. Hon har ju alltid varit lydig, men farten har ofta saknats och glädjen. Jag har alltid fått jobba för att få upp henne, få igång henne. Nu är det där, det som jag så ofta har saknat. Glädjen!  Jag funderar mycket på vad det beror på att hon nu sedan i somras plötsligt är annorlunda. Mycket beror säkert på att jag har en ny tränare som passar oss perfekt. Vi började träna för henne i våras och hon säger också att det är mycket mer fart i Russin nu. Kan det kanske vara för att jag ställt om till B.A.R.F och att hon inte längre får torrfoder? Det kanske är båda faktorerna, jag vet inte. Att ryggen inte är bättre det vet jag och ibland ser jag att hon kanske inte mår så bra. I måndags var tex så en dag. Vi gjorde en liten vandring i söndags och mot slutet märkte vi att hon var trött. På måndag morgon ville hon inte gå ner för trappen så vi tog hissen. Sen ville hon inte gå morgonpromenaden heller. Det räckte med att kissa och sen ville hon inte gå längre och vände. Det blev en smärtstillande till frukost. På lunchen var det samma sak och jag satt med tårar i ögonen på jobbet efter minipromenaden.  På kvällen var det bättre, även om hon inte sprang omkring så mycket och på tisdag märkte man just ingenting. Hon har alltså dagar som inte är så bra och för det mesta, men inte alltid,  blir det sådana dagar efter det vi har gått en lite längre runda. Jag har hört att jag fått kritik av någon som tycker att jag inte ska träna och starta på prov med en hund som har ont i ryggen.  Naturligtvis har jag pratat med min tränare om detta och hon tycker absolut att vi ska fortsätta eftersom Russin tycker att det är så kul och visar det så tydligt. Visar hon att hon har  ont då struntar vi i träningen den dagen. Nu är det ju så att vi verkligen inte hård tränar. Russin kan det mesta och det är i stort sett bara lite finslipning. Jag fortsätter alltså att ha roligt tillsammans med Russin, för min och Russins skull.