Så här de sista timmarna på året får man väl, som så många andra, göra en liten tillbakablick hur hur året egentligen var.

Eftersom Russin hade varit så dålig hösten 2010 och nu mådde så otroligt bra, var jag fylld av förväntan inför kommande år och att börja träna. Jag sökte tillsammans med Doris och en annan tjej som också har en golden, en ny hundskola och vi hittade till slut vår tränare Susi som vi alla tre  är så otroligt nöjda med. Hon är fantastisk duktig och ställer alltid upp, utan henne hade det aldrig gått så bra som det gjort. Hon är fylld med planer för nästa år, och vi också, så det ska bli spännande. Ja, vi tränade alltså mycket under våren 2011, både jakt och lydnad, men även lite spår. När det gäller jakten var mitt mål  att eventuellt kunna starta ett jaktprov i Sverige och eventuellt även ett jaktprov här i Österrike, dessutom ville jag göra en Workingtest utan en nolla. Russin tyckte det var jätte roligt, det märkte man, men det jag kanske blundande för var kanske att hon verkade helt slutkörd efter en träning. Att arbeta med vilt gick bättre och bättre. Hon plockade upp allt och jag var så lycklig. Vi startade i början på juni en Workingtest som verkligen gav mersmak. Russin var duktig, matte lite mindre duktig, men vi klarade av det utan en nolla. Helgen efter var det mer eller mindre genrep på jakten. Nu skulle jag visa att vi kan vi också även om det ”bara” är en Flatcoated Retriever. Ja, sådana tankar får man naturligtvis inte ha. Russin mådde inte bra i kylan och regnet och matte ville kanske för mycket. När haren som var blöt, lite blodig och lemlästad skulle in vägrade Russin ta den och vi fick frågan varför vi överhuvudtaget var med och tränade när inte hunden vill ta viltet och överhuvudtaget inte verkar så motiverad att arbeta. Ja det satte djupa spår och Russin mådde verkligen inte bra. En vecka var hon låg och fick smärtstillande och jag beslöt mig för att helt och hållet sluta med jakten och all dummyträning.

I maj startade Russin och jag ett lydnadsprov här i Österrike som heter BGH3 och vi fick ett andra pris med 94 av 100 poäng. Målet för hösten var ett första pris, men först skulle den sista ettan i lydnadsklass 1 i Sverige. för LP 1 klaras av. Vi startade den 31.7.2011 i Älmhult där vi fick 182 poäng. Jag var överlycklig! Tillbaka i Österrike startade vi i oktober BGH 3 igen och fick vårat första pris och i november startade vi ytterligare en gång och det blev åter ett första pris. Båda gångerna med 96 poäng och klassvinst och i november även bästa BGH hund oavsett klass. Det var en otrolig upplevelse som fortfarande gör mig lycklig när jag tänker på det.

För nästa år är målet att starta och få bra resultat i FH1 det är personspår. Har inte kollat de svenska reglerna, men spåret är 600m tre vinklar och en spetsvinkel och med tre föremål. Dessutom vill jag starta på en tävling som heter ”Tiroler Sieger” det är lydnad dvs BGH 3 med tre tävlingar. Två i juni och en i oktober. Vi får se vad det blir av det. Jag hoppas naturligtvis att Russin kan få vara frisk och inte ha alltför ont i ryggen. Allt detta om hennes hälsa ligger som ett mörkt moln i horisonten. Det är jobbigt att leva med och ibland kommer molnet hotande närmre. Jag hoppas verkligen att det håller sig borta 2012.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2012!!

Vi önskar alle en riktigt God Jul!

Gick precis en liten runda här i Wattens och så här såg det ut!

Gick precis en liten runda här i Wattens och så här såg det ut!

Just nu snöar det för fullt. Precis som det ska vid juletid. Äntligen kan de flesta skidorter andas ut eftersom snön äntligen har kommit. Bergen är vita, pisterna fina så det bådar gott för turisterna.

Vi stack iväg till Seefeld i söndags för att försöka få till något fint julkort. Solen försvann så fort vi steg ur bilen och bilderna blev allt annat än bra, men det får duga och vi hade det rätt så kul ändå.

Annars är det inte mycket att berätta. Jag la ett spår till Russin i fredags som var 500 m, rätt många vinklar, två spetsvinklar och tre föremål.  Spåret gick jätte bra, men tyvärr markerade hon bara ett föremål. Jag som tränat just det och det har gått jätte bra då. Nu kanske hon var tvungen att koncentrera sig så på spåret pga av alla vinklar att hon glömde markera. Vad vet jag? I lördags fick vi snö här, men jag la ett spår ändå. Det blev återigen ca 500 m, men denna gången bara tre vinklar och en spetsvinkel och tre föremål. Nu markerade hon alla tre jätte fint och spåret gick också fint. Så roligt det är!

… och jag hinner inte med allt, inte ens att blogga. Nåja, lusten har väl kanske inte heller varit så stor eftersom det inte händer så mycket.  Det är mörkt när man går morgonpromenaden, promenaden på lunchen är som vanligt bara en liten kortis, eftersom fröken Russin inte har någon  som helst lust att vara ute då och på kvällen när det är träningstid för oss är det mörkt igen. Så tråkigt!!! Vi är ute i mörkret och tränar lite ändå och speciellt då liggmarkeringar för personspåret. Lite lydnad blir det naturligtvis också och här koncentrerar jag mig på att få lite snabbare läggande. Russin är en hund som inte är så snabb och speciellt läggande under gång är lite väl långsamt, men vi kan kanske få till det lite snabbare ändå. På helgerna har det blivit lite spår träning och nu har även Susi – vår lydnadstränare – äntligen tittat på oss för att bedöma om vi gör rätt och om vi eventuellt kan starta på en tävling till våren. Hon tyckte det såg bra ut   😛 så det är bara till att fortsätta att träna med längre och svårare spår.

Russin hade ju ett ryggskott igen som säkert gjorde rätt så ont. Bernadette fysioterapeuten löste upp flera hårda muskler och sa att hon reagerar speciellt på ett ställe när man tar på henne där. Jag har gett henne smärtstillande sedan hon hade ryggskottet, men har dragit ner dosen till hälften i helgen och tänker behålla det så ett tag. Jag märker att det är bra för henne speciellt på våra lunchpromenader. Veterinären tyckte att jag skulle ge henne ännu mindre, dvs nästan ingenting, men jag vet inte om det är så bra. Jag testar lite själv och ser hur hon reagerar och mår. Det är ju jag som ser Russin varje dag och inte veterinären.

Min kompis Doris berättar om olika dummyträningar som hon bokat in till nästa år. Lite avundsjuk blir jag eftersom jag  själv tycker det är så roligt med alla dessa träningar, men Russin orkar inte med en hel dag eller en helg. Jag får spara pengarna till nästa hund om eller när det blir.

En kompis här som också har en flattik ska para tiken i januari. Hanen är ”Frodo”  FTW Mavisflight Flow-of-Spirits . Jag har lagt ut länkar om detta på ”Välkommen” sidan.

Ha en fortsatt fin adventtid!

Så här mycket snö hade vi gärna haft nu. Vintern 2008