Ja, sista novemberdagen idag. Månaden som även här brukar vara rätt grå, regnig och allmänt tråkig har  i år varit den torraste och varmaste månaden sedan man började mäta sådana saker. Inte en droppe regn har det kommit sedan den 20 oktober och solen har lyst från en nära på molnlös himmel. Ja, visst har det varit härligt, men det är så fruktansvärt torrt överallt och luften är dålig. Jag tror nog att vi alla längtar efter lite regn eller varför inte snö som gör allt lite fräschare. Ja, snö har vi ingen alls och i skidorterna börjar man bli riktigt nervösa eftersom man inte ens har kunnat göra konstsnö på grund av värmen.  Det är varma temperaturer uppe i bergen och lite frostigt nere i dalarna.

Hos oss har det inte hänt så mycket sen sist. Russin har varit lite sämre i ryggen  med ett ryggskott. Hon får nu smärtstillande veckan ut och så får vi se hur det blir när vi slutar med tabletterna.  Denna gången verkade det inte som om det var ner mot höften utan högre upp upp mot skulderbladen. Jag är inte riktigt säker, men jag avvaktar lite med att gå till veterinären igen. Det är ju inte mycket han kan göra iaf. Fysioterapi har vi den 6 december så Bernadette märker kanske något.

Jag har spårat en del med Russin och det har gått riktig bra. Russin vill ju att vi hittar på lite och tränar, så vi fortsätter med det tills hon inte vill. Hon tycker ju att det är jätte kul med spårningen, men hon är absolut inte förtjust i att få på sig spårselet. Hon tyckte inte om det från början, men efter ett, två spår så var det helt ok.  Nu viker hon undan när jag håller upp det framför henne och när hon väl har det på sig så står hon med kutrygg och ser inte alls förtjust ut. När vi sen spårar är allt bara bra. Har provat det gamla spårselet, det går ju inte så långt över ryggen, men hon visar även här lite obehag även om det inte alls är så som med nomeselet.   Kan påpeka att selet inte på något sätt är trångt. Jag ska försöka test lite och se hur det utvecklar sig.

Det får bli allt för den här gången. I helgen ska vi till Salzburg och se på ”Adventsingen”. Det ska bli kul. Ha det bra!

Ska jag vara ärlig, så erkänner jag gärna att jag fortfarande blir varm i hjärtat och ler när jag tänker på förra lördagen. Det var en underbar känsla att gå tillsammans med Russin och känna att vi två, Russin och jag, vi hör ihop. Så många som jag aldrig har sett förut kom och gratulerade och sa just det att vilket team vi är. Det var den sista tävlingen för i år, men om Russin får vara frisk och pigg kommer det att bli en del tävlingar nästa år.

Ska jag vara ärlig, så erkänner jag gärna att jag fortfarande blir varm i hjärtat och ler när jag tänker på förra lördagen. Det var en underbar känsla att gå tillsamman med Russin och känna att vi två, Russin och jag, vi hör ihop. Så många som jag aldrig har sett förut kom och grattade och som sa just det att vilket team vi är. Det var den sista tävlingen för i år, men om Russin får vara frisk och pigg kommer det att bli en del tävlingar nästa år.

Otroligt nöjd och glad har Russin och jag kommit hem från Lydnadsprovet i Vomp. Det blev klassvinst i BGH 3 med 96 poäng av 100 dvs ett första pris och vi blev även bästa BGH hund oavsett klass. Det känns otroligt härligt! Underbara Russin, tack för idag!

Vi ett snåret var vid på plats och vid halv tre var det vår tur. Jag hoppades naturligtvis att det återigen skulle bli ett första pris, men det är ju så mycket som kan hända och marginalerna är mycket små. Russin var så duktig och det kändes så bra. Tyvärr höll jag på att göra en vänstersväng för tidigt, så det blev lite krokigt, lite koncentrationssvårigheter på grund av detta och Russin lämnade min sida. Här rök någon poäng, domaren var rätt så petig när det gällde det fria följet. Några mindre småmissar naturligtvis, men annars toppen! Det var stor prisutdelning och med oss hem fick vi en stor pokal med en schäfer på 😉 (SVÖ betyder Schäferhundeverein Österreich)

Russin och jag November 2011

Igår hade vi tävlingsträning igen. Russin visade åter en underbar attityd och gjorde ”stå” perfekt och allt det andra var också riktigt riktigt bra. Vi fick till och med kommentarer av en del åskådare  som tyckte att det såg så jättefint och trevligt ut. Det var genrepet för provet som äger rum antingen på fredag eller lördag nästa vecka.

Russin, underbara Russin som gör allt för mig, följer mig överallt jag går. Hon har ju alltid varit lydig, men farten har ofta saknats och glädjen. Jag har alltid fått jobba för att få upp henne, få igång henne. Nu är det där, det som jag så ofta har saknat. Glädjen!  Jag funderar mycket på vad det beror på att hon nu sedan i somras plötsligt är annorlunda. Mycket beror säkert på att jag har en ny tränare som passar oss perfekt. Vi började träna för henne i våras och hon säger också att det är mycket mer fart i Russin nu. Kan det kanske vara för att jag ställt om till B.A.R.F och att hon inte längre får torrfoder? Det kanske är båda faktorerna, jag vet inte. Att ryggen inte är bättre det vet jag och ibland ser jag att hon kanske inte mår så bra. I måndags var tex så en dag. Vi gjorde en liten vandring i söndags och mot slutet märkte vi att hon var trött. På måndag morgon ville hon inte gå ner för trappen så vi tog hissen. Sen ville hon inte gå morgonpromenaden heller. Det räckte med att kissa och sen ville hon inte gå längre och vände. Det blev en smärtstillande till frukost. På lunchen var det samma sak och jag satt med tårar i ögonen på jobbet efter minipromenaden.  På kvällen var det bättre, även om hon inte sprang omkring så mycket och på tisdag märkte man just ingenting. Hon har alltså dagar som inte är så bra och för det mesta, men inte alltid,  blir det sådana dagar efter det vi har gått en lite längre runda. Jag har hört att jag fått kritik av någon som tycker att jag inte ska träna och starta på prov med en hund som har ont i ryggen.  Naturligtvis har jag pratat med min tränare om detta och hon tycker absolut att vi ska fortsätta eftersom Russin tycker att det är så kul och visar det så tydligt. Visar hon att hon har  ont då struntar vi i träningen den dagen. Nu är det ju så att vi verkligen inte hård tränar. Russin kan det mesta och det är i stort sett bara lite finslipning. Jag fortsätter alltså att ha roligt tillsammans med Russin, för min och Russins skull.