Russinpussen

Det var dax för en utställning igen. Russin är som sagt inte så fin i pälsen just nu, men eftersom hon är den sötaste vovven som finns, så får man ju visa upp henne lite då och då. Det var verkligen inte många som fick gå hem med ett excellent idag. Bland tikarna var det bara tre. Det var visserligen inte så jätte många som var där, men ändå. Russin och jag fick nöja oss med very good och en tredje placering.  Jag får väl vara nöjd med det. Är det någon som kan översätta ”want more power over the nose” och ”a little bit to slopy in the croup”. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Domare var Hans Rosenberg (se även kritiken på hemsidan)
Vid fyra tiden packade jag dummyväskan och stack iväg till skogen med Russin. Vi tränade lite imellanåt och samtidigt kikade jag lite efter lite kantareller. Russin var otroligt pigg, ivrig och duktig. Det var en otrolig fart på henne som jag nästan aldrig ser annars. Det kändes så bra. Lite kantareller hittade jag så det räckte till en liten kantarellmacka.

Idag hade vi träning. Åhh, vad kul det var att träffa de andra och träna ihop igen. Russin var kanske inte precis jättekoncentrerad och det jag hade sagt att vi har tränat på mycket under semestern och nu fungerar jätte bra kunde hon inte jätte bra. Det kändes lite snopet, men …. Vi började med två memories, som Russin löste rätt så bra, men hon var den sista hunden ut av fem vid båda övningarna och hon fick naturligtvis leta lite tills hon hittade en dummy. Sen var det en markering med skott, det var ett dolt nedslag och här gick det inte alls bra. Rätt över området gick en stig och hon gick aldrig över stigen. Dummyn låg ovanför, till slut kastades ytterligare en dummy och då sprang hon över stigen  och jag skickade henne en gång till och då hittade hon den andra dummy också. Sen hade vi en dubbelmarkering åt motsatt riktning. Den första ut på en äng och den andra i en vattenhåla fylld med gyttja och vass. Först skulle den på ängen hämtas och sen den i vatten hålan. Den hade Russin markerat jätte bra och hittade den med en gång, men hon skakade sig och släppte dummyn när hon kom upp. Alla andra hade problem med att hitta dummyn, men det var ingen dummy som behövde lämnas där. Vi gjorde sen bara ytterligare en markering och sen fick det räcka tyckte vi och det var nog tur det, för när vi kom tillbaka till bilarna började det regna ordentligt. Nästa träning blir på onsdag kväll.

Resan upp til Sverige gick bra. Det var väldigt mycket trafik, men det får man ju räkna med så här i semestertider. Vi startade kl. 16:00 och var uppe i Laholm vid 8:00 tiden. vi åt lite frukost, snackade lite  och sedan var det sängen som lockade. På eftermiddagen tog vi en runda till Tönnesa. Russin njöt av att äntligen få bada och springa av sig lite på stranden.
Tidigt på söndag morgon bar det i väg till Flathult och Årsträffen. Det var otroligt varmt. Tack och lov hade vi tagit med oss ett parasoll, så vi kunde sitta vid ringen. Tyvärr var jag inte så social som jag egentligen hade viljat vara, men det var helt enkelt för varmt. Utställningen gick inget vidare alls för vår del. Vi var väldigt sega både Russin och jag så det får bli bättring nästa gång. Det var väldigt roligt att komma upp till Flathult igen och träffa alla som jag redan har lärt känna. Tack Kinna för trimmningen av Russin. Hon blev så fin! Speciellt roligt är det ju att träffa Russins syskon med matte och husse, tyvärr var inte Heffa – Russins mamma – med.
Vi hyrde samma stuga vid sjön Bolmen som förra året en vecka och det var så mysigt. Morgonpromenad i skogen, därefter dopp i sjön och sen frukost. Det är sommar! Russin och jag var hos Birgitta och tränade en dag. Eftersom det var så varmt blev det lite vattenapportering och efter det så fungerar vattenavlämningarna. Toppen!! Jag ville dit en dag till, men då regnade det så mycket så det blev tyvärr ingen träning. När vi var tillbaka i Laholm åkte jag och Russin ut ett par gånger till Hjörneredsjöarna och tränade. Russin var riktigt duktig och var pigg och glad. Vi hade en jätte fin semester även om vi bara hade riktigt tur med vädret första veckan.

Nu har allvaret börjat igen. Russin ligger under skrivbordet och verkar trivas där. På lunchen när vi ska gå en runda vill hon knappast följa med. Igår ropade jag ”Russin” då reste hon sig upp, jag tog fram kopplet och sa ”ska vi gå ut?” då drog hon en lång suck och la sig igen! Ibland undrar jag om hon är frisk.

På söndag är det utställning i Innsbruck. Russin är lite blekt och har fällt en del. Vi får väl se hur det går.