Idag är jag så glad och nöjd. Russin och jag var iväg på ett prov i eftermiddag och alltför optimistisk var jag ärligt talat inte. Termometern visar på 32° idag och Russin började löpa i fredags. Hon är allmänt loj, men vi fixar 95 poäng av 100. Jag blev så himla glad. Avdraget fick vi för att Russin höll på att tramsa med dummyn vid alla övningarna med dummy. Hon sprang snabbt ut till dummyn, men där tog det ett tag innan hon tog upp den och släppte den igen osv, men hon kom tillbaka såsmåningom och lämnade dummyn jätte fint. Så domaren sa till mej att om hon inte hade tramsat med dummyn hade jag fått 100 poäng! Fina, goa duktiga Russin! 
Tyvärr blev det ingen träning i fredags på IWT-området eftersom Russin började löpa då, men jag åkte dit ensam och åt god mat och att snacka med träningskompisarna är ju alltid kul! 

Här händer inte så mycket nu. Vi har det varmt och kvavt, jobbar och längtar till semestern. Vi får hålla ut en månad till. Den 26. juli åker vi ”hem” till Sverige och stannar tre veckor.
I helgen var vi i Matrei och hälsade på svärföräldrarna och Blacky. En härlig helg med jättefint väder (äntligen!). Det fina vädret utnyttjades naturligtvis med lite hundträning på tu man hand och vandring i alperna. Nu på fredag blir det blir en träning till i ”IWT området” för alla som hjälpte till då med anslutande kvällsmat. Ha en fortsatt fin vecka!

Ikväll var vi kvar i stan och tittade på svenskar. Jag tror nog att Russin var den hund som blev mest fotograferad. Jag hade knytit den svenska halsduken om halsen på henne och alla tyckte att hon var så söt. Själv tyckte hon det var lite kul i början för det var ju många som hon kunde pussa, men de ville ju klappa henne oxå och eftersom hon inte gillar det så mycket tyckte hon att det blev lite jobbigt efter ett tag.
Alla här är förtjusta över de svenska fansen som är otroligt organiserade. Visst är det en del som har druckit lite mycket, men alla är glada och det är inget bråk eller förstörelse. Det var fantastiskt att se denna marschen som tågade igenom Innsbrucks gator. Nu hoppas jag bara att Sverige vänder på spelet och vinner över Ryssland i den andra halvleken. Vi håller fortfarande tummar och tassar.

Naturligtvis håller vi tummarna för Sverige på onsdag.

Ja, vad ska man säga. Jag känner mej väldigt besviken idag, faktiskt nästan deppig. Vi hade ett lydnadsprov idag som kallas BGH 1. Vi har ju klarat av det innan, men jag tyckte ju att det skulle vara bra med lite ”provträning” och poängen kan man ju alltid få upp lite. Träningen har ju gått bra och jag tycker att Russin har gjort ett mycket bra jobb. Vi har jobbat jätte mycket med att göra allt jätte roligt för att motivera Russin. Vi kommer ut på lydnadsplanen. Visst var jag lite nervös, men jag visste samtidigt att det här klarar vi av. Vi tittade på varandra och startar. Russin vänder bort huvudet, sjunker in i någon slags drömvärd, det spelade inte någon roll vad jag gjorde. Jag tänkte bara att jag stuntar i att jag mister poäng huvudsaken är att jag får upp kontakten. Hon lunkade på vid sidan, något för långt bakom. Eftersom hon var lite för långt bak hade vi iof inga problem vid vändningarna hon lunkade bara på med huvud och svans hängande. När linförigheten var avklarad tänkte jag att ok då visar vi väl vad vi kan på det fria följet. Likadant lunkande här med. Jag vet inte, jag känner mej så besviken över att jag som hundförare inte klarar av att få kontakt med min hund. Ska jag vara ärlig är jag också besviken över att jag har en hund som inte har någon riktig arbetslust. Det blir så jobbigt med en hund som alltid måste peppas upp och att alltid försöka göra allt jätte roligt för att få igång henne lite. Ibland känner jag att jag inte riktig orkar med det, men samtidigt tycker jag det är så roligt att träna hund och vi har ju ofta väldigt roligt tillsammans när vi tränar. Det kanske är så att hon när hon går fint vid det fria följet bara tigger godis eller boll och inget  annat och att hon vet att vid ett prov kommer inget förrän efteråt. Läggandet som har fungerat till 100% fungerade inte heller för där satte hon sig istället. Det var naturligtvis inte heller så bra, men det är sånt man får räkna med på ett prov. Nåja, jag kommer väl över det här med. Poängen blev 79/100 och därmed 3 poäng sämre än i oktober. Vi tränar väl vidare min underbara goa Russin och jag och ska väl föröka starta GH 1 = Obedience i november.

Bilder © Brigitte Kaltenböck

Vilken helg jag har haft. Lite synd att inte Russin varit med, men viken upplevelse att få se alla dessa duktiga hundar med förare. Vi hade samling  klockan 8.15 am båda dagarna. Eftersom de engelska domarna var så nöjda med sina hjälpare fick vi stanna kvar hos samma domare även den andra dagen, men med helt andra uppgifter. Jag var vi station 2 och på lördagen var det först en ”mark” på ett öppet fält där dummien hamnade i en svacka. Det var väldigt svårt att bedömma avståndet, efter det var det ett skott med en ”blind” in i ett område med några granar, sökomrâdet var markerat och den tredje och sista var återigen en ”blind” bakom ett staket och några stubbar. Hund nummer ett blev skickad på den sista, hund två på den andra ”blind” och hund tre på markeringen. Det var fint att se hur varje hund arbetade och hur föraren arbetade med hunden. Vilken skillnad det är!
Idag hade vi en övning med lite mer ”aktion”. De tre hundarna blev satta på en linje. Till, vänster och höger föll tre skott och på varje sida kastades tre dummies och omedelbart därefter kom två skott snett bakifrån och jag fick springa/dra med en kanindummy som  hoppade ordentligt framför hundarna och sen föll tre skott inne i skogen.  Vi var tvunga att samtidigt föra ett fasligt oväsen. Hundarna blev sedan skickade att  hämta varsin ”blind” inne i skogen, sökområdet var markerat. Det var rätt så många hundar som reagerade väldigt starkt på ”kaninen” och det var någon som knallade här. Det var några som fick noll pga av att de sa till hunden om den flyttade på sig någon meter. Att hämta dummyn inne i skogen var för de flesta inte något större problem. Som sagt det har varit en mycket rolig och lärorik helg.  Tyvärr var det bara två flattar med, den ena var ”Bob” Reltub Black Velvet som var med i förra årets WinnerTeam. De blev fyra i år och det svenska laget hamnade på en fin sjundeplats. GRATTIS! Se även http://www.iwt2008.oerc.at/  

Att träna avlämningarna efter vattenapporteringen är inte så lätt när man inte har någon sjö i närheten. Jag har försökt att träna lite i floden Inn som flyter förbi, men där är det väldigt mycket vatten just nu och väldigt strömt så det går inte längre. Idag åkte vi till Achensee, som ligger en bit härifrån. Jag gjorde en härlig vandring utmed sjön. Vi stannade lite då och då och jag tränade lite just det här att lämna av utan att skaka sig. Jag märker att det är lättare att det blir riktigt om jag står rätt så längt bort.  Om jag står vid strandkanten då släpper hon dummyn tom så fort hon bottnar. Jag märkte iaf att det går bättre och bättre, men att vi måste fortsätta att vara flitiga. Vi hade en underbar dag Russin och jag och Arthur tog sin Mountainbike och hade burit omkring på den eftersom han kört lite fel. Han sa att han hade haft en jätte fin dag ändå.
Fredagsträningen var som vanligt jätteroligt och Russin var duktig, men det var en övning som jag blev riktigt förvånad över att hon inte klarade av riktigt som hon skulle. Det var i en uppförsbacke och ung i mitten gick en skogsväg och dummyn blev kastad ovanför skogsvägen. Hon gick inte över skogsvägen, det var som om det var en magisk gräns där. Kastaren kastade ytterligare en dummy, men hon ville inte gå över utan stannade i området vid skogvägen. Konstigt, men nu får vi öva lite mer terrängövergångar, heter det så?
Det var allt för idag. Imorgon är det obedienceträning igen.
Ha en bra vecka!
Gratulera vill vi Milka, Russins syster i Norge, som slog till med klassvinst i Lkl 2 i lördags. Ni är så jätte duktiga! Russin skickar många pussar till sin duktiga syster

Puss – puss syster  Milka!