Det är den sista dagen på 2021. Ett år med många tårar, men även stor lycka och glädje. Naturligtvis har ju Coronan tagit en enorm stor plats i allt som händer och det är belastande. Jag hade många planer med Peppar. Vi började med mantrailing redan 2020 och det är en rolig men väldigt tidskrävande hundsport. En träningshelg med prov var bokad för hösten och jag tränade dessutom flitigt med lydnadsklass två och hoppades på att få ihop ett förstapris. Peppar kunde egentligen allt, men på prov är allt annorlunda. Långfredagen då han började halta trodde jag ju bara att han hade skadat benet på något sätt. Det var fruktansvärt att se Peppar ha ont. En hund som alltid var så full av livsglädje, spring i benen, bus och en utstrålning när det gällde arbete. Allt detta släcktes sakta ner. Jag hoppades att man kunde göra något, men när det äntligen kom fram att han hade cancer, så var det inte mycket att göra. Samtidigt hade jag ju redan tingat lille Nox och glädjen över denna lilla killen gjorde att sorgen inte blev så stor. Vi tog avsked från Peppar den 2. Juli och den 19. Juli hämtade vi Nox. Vi saknar Peppar otroligt. Han hade alltid några idéer som fick oss att skratta. En kille som verkligen inte var så lätt, men en otroligt personlighet. Nox är helt annorlunda, en kille som är så go och kelig, lite busig och väldigt följsam. Egentligen nästan en hund för den lata. Nu tränar vi rätt så mycket så det är kanske inte så konstigt att Nox redan kan rätt så mycket 🙂

Idag är det ett underbart väder och vi gick först en liten aktivitetspromenad, vilket är väldigt uppskattat och därefter njöt vi bara av de fina vädret. För kvällen har vi ingenting planerat. Vi får även se hur Nox reagerar på alla smällare och fyrverkeri.