Hoppet gror

Idag var Peppar och jag iväg och tränade med Daniela och Andreas och deras båda labbar, Ellen och Chico. Jag och Peppar har inte tränat dummy med andra sedan den 27 September och först sedan drygt en vecka har jag börjat träna lite igen ensam. Ärligt talat lite lustlos det hela, och jag har försökt att bevara lugnet även om det har gått snett. Daniela och Andreas har flera gånger sagt att jag ska höra av mig för att träna och jag har lovat att höra av mig. Nu tyckte jag att jag måste få ihop det före julen och jag är så glad för det, för en bättre julklapp hade jag inte kunnat ge mig själv. Naturligtvis visade Peppar både bra och dåliga sidor, men jag är så nöjd ändå. Eftersom Peppar gärna byter dummy, fick han alltid hämta den sista dummyn. De första gångerna när Chico eller Ellen hämtade sina dummys tyckte Peppar naturligtvis inte att det var rätt och blev rätt så högljudd. Jag ignorerade det helt och hållet och vid de sista dummisarna var han nästan helt tyst. Det var som om han fattade att han skulle få hämta han också när det var hans tur. Vi tränade i stort sett bara memorys och långa avstånd och Peppar var jätte duktig. Både Daniela och Andreas menade att de aldrig hade sett en flatte med den farten och raka linjer och helt utan att fråga. Ärligt talat tycker jag också att han jobbade fantastiskt och det kanske kan bli något av det så småningom. Man ska ju egentligen aldrig ge upp hoppet.

Peppar-2

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s