Egentligen handlar denna bloggen mest om Peppar, men bloggen heter även i Flatcoat i vått och torrt så därför handlar den, denna gången om Arthurs mamma. Mame gick bort den 15 juni 94 år gammal efter att ha varit i sin egen lilla värld i flera år. Konstigt nog kom hon ofta ihåg Peppars namn även om han dök upp i hennes liv först 2014. Ibland blev det Blacky istället för Peppar som var min svägerskas härliga hund. Blacky blev rätt så gammal och gick dog helt plötsligt på gatan utanför Arthurs föräldrars hus. Detta var nog 2008. Arthurs mamma var en beundransvärd person, som födde och fostrade 10 barn. Alla har de lyckats bra i livet. För de förstfödda räckte pengarna till en universitetsutbildning för de som ville, alla var naturligtvis tvungna att hjälpa till på gården.

Det som kanske var mest fascinerade för mig var nog, att det alltid var så mycket folk i köket. Dörren var alltid öppen för besökare – grannar, släktingar, vänner – alla var välkomna och en kopp kaffe kunde man alltid bjuda på. Arthurs mamma var alltid glad och skojade mycket. Jag frågade mig ofta hur hon orkade med allt ….

Nu har allt ändrats, sedan i julas står huset tomt eftersom de båda fick ett rum tillsammans på ålderdomshemmet. Arthurs pappa är så nöjd och belåten där och säger att han aldrig har haft det så bra. Sorgen var och är naturligtvis stor att ”mame” blev hämtad först, men det var även en stor last som togs ifrån honom eftersom han själv kände sig ansvarig för att mame hade det bra.