Sommarens väder har varit allt annat än bra. Det har regnat och regnat och regnat. Enstaka dagar har varit bra och förra söndagen var en sådan dag. Vi passade på och göra sommarens första riktiga vandring och vi fick en riktigt fin dag. Turen gick till Hochiss i Rofan. Hochiss är en bergstopp som är 2.299 möh. Eftersom de flesta tänkte som vi – den här dagen måste vi utnyttja – var vi verkligen inte ensamma. Vi tog kabinbanan upp till Erfurterhütte och vandrade sen upp till toppen, fikade lite och njöt av utsikten för att därefter gå till baka igen. Ner tog vi en annan väg dvs över Dalfaz-alm. Det var en väldigt fin dag även om det var en som saknades.

Vi saknar Russin! Allt är tomt och rätt så tråkigt, men livet går vidare. Vissa dagar är saknaden inte så stor, men andra dagar är det värre. Vi pratar mycket om henne och tårarna rinner. Hon var en så fin liten hund. Tänk att hon var så sjuk och det var ingen som märkte det. Inga blodprover eller röntgen “såg“ vad det egentligen var. Vi trodde alla att det var ryggen som spökade och strålade ut smärta. Vissa dagar får jag så dåligt samvete. Varför kunde jag inte övertyga andra om att Russin hade mycket ont. Hon berättade det för mig och jag försökte så gott jag kunde att föra det vidare, men det var liksom ingen som trodde mig. Hon visade det egentligen aldrig för någon annan än för mig. Det har varit jobbigt för mig att se henne ha ont och det har varit jätte jobbigt nära alla andra tror att man nästan är hysterisk och bara klagar hela tiden.

Tiden innan hon dog, tänkte jag ofta att jag kommer nog vara lättad när hon inte längre finns bland oss, lättad över att inte behöva oroa sig jämt hur det är med henne och hur hon mår,  men någon lättnad känner jag egentligen inte. Det är bara tomt.

Russin 31 Mai 2014