Oj vad tiden går,

…och oj vad slarvig jag är med bloggen. Ja, det har väl kanske inte varit den som jag prioriterat precis den sista tiden. Vi mår iaf bra. Russin verkar också må fint, någon gång tycker jag hon visar lite, att ryggen gör lite ont, men i det stora hela är hon riktigt pigg och glad.

Vinsten på ”Bundesmeisterschaft” har betytt väldigt mycket för mig och mitt självförtroende. Allt har hunnit att sätta sig nu och det är helt fantastiskt och det gör mig så glad när jag tänker på det. Att vinna ett österrikiskt mästerskap det är ju inte precis något som alla gör eller som man kan göra med alla hundar som man tränar. Det är verkligen något alldeles speciellt. Fina goa Russin. Vi har upplevt så mycket och har haft så många höjdpunkter och nederlag tillsammans och dagar med djup förtvivlan, men vad gör man när man bara har en hund som trotts att hon ibland har ont ändå vill och kan träna och tävla. Vi har ju slopat den ansträngande delen och tränar nu egentligen bara små detaljer. Så varför skulle vi inte kunna tävla. Jag är glad över att jag inte bor i Sverige för där hade det ju inte fungerat. Russin får en mindre dos smärtstillande varje dag och därmed är tävlingar uteslutet för oss där. Här i Österrike kan vi tävla och jag är så glad över att vi kan det!