Att vara ensam är ju verkligen inte det lättaste om man heter Russin. Det har gått bra nu ett par gånger när jag gått på terapi med min arm. Hon har varit tyst och suttit och väntat på mej på kontoret. Jag har varit borta omkring en timme och idag försökte jag i två timmar. Trodde att det är skönare för henne där än i bilen. Ja, det var en mindre katastrof för henne. Hon började gnälla och senare var det ett riktigt ordentligt gnäll. Chefen hade ett möte i rummet bredvid och ringde till sekreteraren och sa ”säg till Schneeberger att hon ska gå och ta hand om hunden” han är ju fortfarande inte riktigt förtjust med det här med hund på jobbet och nu fick han ju vatten på sin kvarn. En av mina arbetskompisar gick in till Russin och hämtade henne, men hon gnällde lika mycket ändå, så då tänkte hon att hon skulle gå ut med henne. Russin vägrade att gå ut, gnällde och började skaka ordentligt i hela kroppen. Ja, så då blev det att gå in igen och alla var jätte glada när jag kom tillbaka. Jag vet inte riktigt hur jag ska få rätsida på det här, men jag tror eller vet ju, att hon är otroligt fixerad vid mej och att jag kanske måste skicka iväg henne med andra så att hon märker att det hon kan ha roligt då också. Tyvärr har jag inte tagit några nya kort så det blir ett som är lite äldre. Ha det bra alla!