På senvåren var det en artikel i tidningen Bergwelten som jag prenumererar på om Lungiarü i Südtirol. Lungiarü är det ladinska namnet för Campill. Jag kikade lite närmre på det och även på hotellet som det rekommenderade. Ett nybyggt litet hotel ”Sanvi” som även tog emot hundar. Det lät riktig bra, men jag la det åt sidan. I mitten av juli plockade jag fram det igen och vi pratade lite om det och om vi kanske skulle tillbringa några dagar där. Sagt och gjort, jag bokade och idag körde vi dit.

Efter flera varma och soliga dagar regnade det just idag. Vi körde hemifrån straxt efter tio och åt lunch i Pfalzen – Restaurang Schöneck. Väldigt god mat, men rätt så dyrt och det tog rätt så lång tid innan vi fick maten. Sen bar det av till Campill. Hotellet hittade vi med en gång och det visade sig verkligen vara en fullträff. Allt är alldeles nytt, personalen trevlig och god mat.

HOTEL SANVI

På eftermiddagen gjörde vi den första lilla rundan i Mühlental – Så här beskriver man rundan i ”Almenrausch”

”CHARAKTER: Das Dorf Campill (Lungiarü) hat eine ganz besondere Attraktion zu bieten: die Weiler Seres und Misci mit dem Mühlental. Die Mühlen werden von den Einheimischen Bauern zum Teil auch noch heute benutzt und stellen ein lebendiges Zeugnis einer althergebrachten Kultur dar. Die wunderschönen Weiler Seres und Misci sind ein typisches Beispiel für die außergewöhnliche geschlossene Siedlungsstruktur einiger „Viles“. Sehr schön sind auch noch die herrliche Kapelle und der Kalkofen am Rückweg.”