Idag var Peppar och jag iväg och tränade med Daniela och Andreas och deras båda labbar, Ellen och Chico. Jag och Peppar har inte tränat dummy med andra sedan den 27 September och först sedan drygt en vecka har jag börjat träna lite igen ensam. Ärligt talat lite lustlos det hela, och jag har försökt att bevara lugnet även om det har gått snett. Daniela och Andreas har flera gånger sagt att jag ska höra av mig för att träna och jag har lovat att höra av mig. Nu tyckte jag att jag måste få ihop det före julen och jag är så glad för det, för en bättre julklapp hade jag inte kunnat ge mig själv. Naturligtvis visade Peppar både bra och dåliga sidor, men jag är så nöjd ändå. Eftersom Peppar gärna byter dummy, fick han alltid hämta den sista dummyn. De första gångerna när Chico eller Ellen hämtade sina dummys tyckte Peppar naturligtvis inte att det var rätt och blev rätt så högljudd. Jag ignorerade det helt och hållet och vid de sista dummisarna var han nästan helt tyst. Det var som om han fattade att han skulle få hämta han också när det var hans tur. Vi tränade i stort sett bara memorys och långa avstånd och Peppar var jätte duktig. Både Daniela och Andreas menade att de aldrig hade sett en flatte med den farten och raka linjer och helt utan att fråga. Ärligt talat tycker jag också att han jobbade fantastiskt och det kanske kan bli något av det så småningom. Man ska ju egentligen aldrig ge upp hoppet.

Efter semestern satte höstens aktiviteter igång. Först var det Workingtest i St. Ulrich am Pillersee där jag var funktionär på lördagen. Vädret var bra, inte för varmt och inte så blött som förra året. Jag var Stewart åt Mike Mulch och fick som vanligt lära mit mycket och se många duktiga och mindre duktiga hundförare. Det är alltid lika roligt även om det även blir lite frustrerande med tanke på hur duktig Peppar egentligen är och att vi inte får till det.

På fredagen den 28.9.2018 startade Peppar och jag på ett BGH 3 prov. Här gjorde han mig så ledsen genom att sticka ifrån mig mellan två övningar. Visserligen ropade jag ligg och han la sig ner nästan med en gång, men varför måste han sticka ifrån mig? Det känns så hopplöst. Dessutom blev han stående istället för att göra sitt och A-Väggen genade han i den ena riktningen. Det blev 86 poäng av 100. Vädligt givmilt 😦

På söndagen därefter var vi och tränade mit Barbara igen. Jag hade hoppats på att Peppar kunde uppföra sig någorlunda, men det gjorde han inte och jag tappade mina nerver. Helt färdig och ledsen var jag efter det och beslutade mig därefter för att lägga all appotering åt sidan. Vi koncentrerade oss på lydnaden istället och det känns både bra och roligt.

Helgen före ett lydnadsprov dvs 26-28.10. var jag på Ligthroom Seminar Fotobearbearbetning och det var jätte kul. Jag lärde mig mycket och det kändes skönt att koncentrera sig på något annat än hundträning. Under denna helgen fick Peppar någon slags magsjukdom och hade diaree. Det blev några rundor på natten och några gånger en snabb vända under dagen. På onsdagen var vi hos vetrinären och Peppar fick en spruta och diätfoder och naturligtvis hoppades vi på att det skulle gå över snabbt, men det gjorde det inte. En dag paus blev det visserligen eftersom det inte fanns något kvar i magen, men så fort Peppar fick mat igen satte diareen igång. Lydnadsprovet på lördagen fick jag naturligtvis stryka.Jag var både ledsen och orolig. Arthur åkte till veterinären på lördagen och då fick han antibiotika och blev snabbt bättre.

I mitten av November hade jag bokat en helg med fotografering. Även denna helgen var så rolig och lärorikt och det kändes så kul att kunna ha den möjligheten att uppleva detta.

 För övrigt var jag lite ledsen och deppig över att vi inte kunnat få ihop något bra resultat under hösten. Jag hade verligen inte några höga mål, men de jag hade, blev alltså inte nådda.

Naturligtvis kan jag inte sluta att träna, nu har det blivit en hel del träming i garaget här hemma. Småsaker och framför att kunna hålla positionen i fotgåendet vilket är väldigt, väldigt svårt.