Det har egentligen bara hänt en sak i november som är lite speciell och det var att vi åkte iväg till Sydtyrolen i Italien för att träna lydnad en söndag. Det var Michi med Hanni och Kerstin med Momo och jag med Peppar som körde ner till Terlan mellan Bozen och Meran. Här i Österrike använder man de tyska namnen för området Sydtyrolen och så här skriver Wikipedia:

”Huvudartikel: Sydtyrolens historia

tillföll det romerska riket år 59 f.Kr. Från 500- till 800-talet e.Kr. befolkade bajuvarer (bajrare) och langobarder regionen tillsammans med de romaniserade infödda. Den tillhörde Frankerriket och kom sedan under jarldömet Tyrolen fram till 1342 då det blev bayerskt, varpå det 1363 blev en habsburgsk besittning och alltså tillföll Österrike, till vilket det hörde fram till 1919.

När Italien 1915 inträdde i första världskriget på ententen sida, mot sina tidigare allierade i trippelalliansen, var större delen av den österrikisk-ungerska armén uppbunden på den ryska fronten. Försvaret av Tyrolen uppdrogs därför i stor utsträckning åt överåriga och frivilliga. Trots det fick inte Italien några framgångar i sina anfall. Tvärtom så stod den italienska armén på gränsen till sitt sammanbrott 1917 och kunde endast räddas genom franska, brittiska och amerikanska insatser. Som belöning fick Italien 1919 allt område söder om Brennerpasset, med gränsen längs vattendelaren. Kravet som italienska nationalister länge hade framfört och huvudanledningen till att Italien gick med i kriget var att annektera de italiensktalande provinserna Trento (södra delen av Tyrolen, söder om dagens Sydtyrolen) och Trieste (alltså Istrien som på den tiden var mestadels befolkad av italienare), som före första världskriget låg under österrikiskt styre. Befolkningen i Sydtyrolen bestod då till nästan helt av tysktalande utom i större städer där fanns en minoritet italiensktalande och i de helt ladinsktalande områden i öster”

Det är fortfarande så att de flesta pratar tyska i detta området vilket naturligtvis är väldigt praktiskt, när man som jag, inte kan någon italienska.

Vi körde iaf i väg tidigt på söndag morgon och det snöade rätt så kraftigt upp till Brennerpasset På den italienska sidan snöade det nästan inget alls. Väl framme i Terlan efter knappt två timmar var det lite kallt, men solen tittade snart fram. Vi hade en riktigt härlig solig och rolig dag tillsammans med Renate Tribus och vi fick verkligen lära oss mycket och fick med oss många tipps. Nu ska vi träna ordentligt på detta och så får vi se när vi ska åka iväg nästa gång. Vi ska försöka få till en träning sådär alla sex till åtta veckor. Antingen hos Renate eller här på ”vår” träningsplan i Weer. Det ska bli väldigt spännande att se vad det kan bli av det hela. Planerna är iaf att vi ska starta och vara med på Österrikes lydnads-cup 2018. Kerstin och jag i klass ett och Michi i tvåan 🙂

Annars har det inte hänt något speciellt. Arthur och jag jobbar och sliter. Peppar har varit någorlunda städad. Vissa dagar har han inte sina nerver under kontroll, men sen går flera dagar riktigt bra. Vi tränar mestadels småsaker i lydnaden här hemma på kvällarna.

Veckan innan vi åkte till Italien tränade jag med Maria. Jaktlydnad – bara basics. Vi gick egentligen bara fot fram och tillbaka, tills Peppar var lugn och då fick han hämta en dummy. Jag tror ju mer och mer att vi båda nog skulle må bäst av att lägga allt som har med dummyträning att göra helt åt sidan, men steget är väldigt svårt för mig att ta eftersom det är det som intresserar mig mest. Jag tror nog att jag får skaffa en labrador istället för en flatte så småningom.

Utsikt över träningsplatsen und hundpensionatet i Terlan.

Utsikt från burgruinen Maultasch.