I måndags var jag på klubben och tränade lite lydnad. Russin var helt förvirrad och det var inget som gick riktigt bra. Linförigheten okoncentrerad, fria följet okoncentrerat, sitt, ligg och stå under gång här blandade hon ihop allt, sa jag sitt, la hon sig osv, hopp över hinder: hon sitter bredvid mej och jag säger hopp, då hoppar hon upp på mej, apport då tar hon apporten på kortändan och släpper den framför mina fötter, rutan här springer hon helt snett, när hon är i höjd av rutans mitt viker hon av till höger och springer in i mitten, vittringen här tar hon alltid fel pinne. Allt det här har alltid gått så bra nu de sista gångerna utom vittringen som hon strulade med förra måndagen. Men då ösregnade det så jag trodde det berodde på det under veckan sen var det inga som helst problem. Alltid rätt!! Kursledaren sa också ”vad är det med henne idag. Så har jag ju aldrig sett henne.”
Igår kväll tränade jag lite utanför huset igen och det gick skitbra. En underbar attityd, fullt koncentrerad ja helt enkelt toppen. Det var tom så att jag ringde Arthur och sa att han skulle ut och titta på oss. Det såg jätte bra ut tyckte han och menade att nu kan du verkligen inte klaga på att hon inte vill 🙂