Den första veckan

Nox har redan varit här en vecka. Otroligt vad tiden gått fort. Vi har bara gjort några kortare promenader, åkt båt, plockat blåbär och hallon och lekt och provat oss fram lite. Nox kampar gärna, men en tennisboll är inte så intressant, då är en gummiboll i fläta mycket roligare och den apporterar han även gärna. Vi ”tränar” mycket följsamhet och vi har aldrig haft honom i koppel än. Han har hittat en död sork som han kom med till oss – stolt som en tupp. Han kommer gärna med allt, är kelig och vill gärna mysa och är väldigt bitig och blir väldigt låg vid konstiga ljud. Det verkar vara en riktigt härlig kille.

Peppars CT Undersökning

Det drar ut otroligt på tiden. Peppar är fortfarande halt och inte blir det bättre. Snarare tvärtom. Bilderna från Rankweil skickades vidare till Wien för ytterligare en expertisbedömning. Först drog det ut på tiden för att Veterinären i Rankweil hade semester och därefter hade experten i Wien semester. Men nu har vi iaf fått en diagnos. Förmodligen Synovialcellsarkom, men för att få det bekräftat måste en biopsi göras. Det känns så otroligt sorgligt och samtidigt kan jag inte riktigt tänka mig att det är cancer han har, även om det är konstigt att det inte blir bättre. Efter helgen ska jag till veterinären igen så vi kan prata om hur vi ska gå vidare.

Lille Nox, som den nya hunden ska heta, växer och frodas och är i morgon redan sju veckor. Helt otroligt så fort tiden går. Än vet jag inte vilken som blir min, så jag jag har bara valt en av bilderna som jag fått. Det känns så spännande och roligt och jag ser så fram emot att hämta den lille killen.

Nox ?, är han inte söt 🙂